Search

Två andningsknep som tar din meditation till nästa nivå

 

Som utlovat ska jag skriva lite om mina erfarenheter kring meditation. Istället för att sammanfatta vad olika typer av meditation är tänkte jag fokusera på detaljer som man inte alltid först tänker på. Varför inte då börja i själva grundpelaren för både meditation och livet självt, andningen.

Andningen är en fantastisk funktion då den styr mycket av funktioner i kroppen och den delas mellan det autonoma nervsystemet och medvetandet. Säkert har du bara av att läsa det här börjat andas medvetet, och det kommer ta en stund innan du överhuvudtaget behöver tänka på andningen igen.

I många olika typer av meditation finns ett stort fokus på att andas, som jag tolkar det finns det flera anledningar till det. Dels kan man genom att manipulera hur du andas styra delar av känslor. Du kan påverka hur ditt medvetande optimeras genom att efterlikna olika andningsmönster. Börjar du hyperventilera kommer du väcka flera av kroppens försvarssystem, och vice versa.

breathe

En annan anledning att använda andningen i meditationen är att du alltid har den med dig. Meditation bygger till stor del på igenkänning och avslappning. Genom att fokusera på något som händer inom dig och som är mer eller mindre samma jämt är det lättare att bygga upp en praktik som är liknande gång för gång.

När det gäller att andas finns det två olika sätt att göra det som är viktigast att lära sig! Alla som någonsin provat yoga, mindfullness eller liknande har säkert blivit uppmanade att fokusera på sin andning. Problemet är att det finns flera sätt att göra det, huvudsakligen uppdelat i två olika sätt.

De två metoderna:

  1. Den medvetna andningen

Första förhållningssättet till andningen är att fokusera på den genom att ta kontroll över den. Väljer du att prova det när du fokuserar på andningen är själva handlingen att andas in och andas ut som är i centrum (plus mellanrummen mellan andetagen) Det finns flera olika tekniker för att göra detta, allt mellan Wim Hofs hyperventilering till timade andetag där du andas in ett visst antal sekunder och andas ut ett annat. Här sorterar vi också eventuella tekniker som går ut på att hålla andan.

Gemensamt har de att genom att aktivt andas kan du förändra sinnesstämningar, antingen genom att andningen påverkar syrsättningsnivån, eller genom att du stänger ute resten av världen genom att alla din koncentration går åt till andetagen. Det blir en liknande effekt som att sitta och läsa eller göra något annat pilligt i lugn och ro.

  1. Uppmärksammande av andningen

Ett annat sätt att förhålla sig till andningen är att bara ställa sig vid sidan av. Genom att försöka uppmärksamma hur andningen känns, vilken rytm den har och dess temperatur kan man vända uppmärksamheten inåt. Här vill man försöka att inte själv ta kontrollen över andningen, utan bara ”vara”. Andning på det här sättet är vanligt förekommande i mindfullness, även att det är svårt. Ofta råkar man ta över andningen, det är normalt att man inte är van att bara observera sin andning eller sina känslor utan att göra en ansats att ta kontroll över dem.

Jag tycker personligen att det är svårare än de medvetna meditationsövningarna, att bara observera det som alltid finns där är ett bra sätt att vända blicken inåt och börja känna efter. Ett varningens finger när man jobbar med den här typen av meditation: förvänta dig inte att bara av att lyssna inåt kommer du bli avslappnad och lugn. Ibland kan man råka hitta en ytlig och stressad andning. Försök då att motstå frestelsen att ta kontroll över den och gå in i den första kategorin. Ska du öva mindfullness gäller det att försöka ta ett åskådarperspektiv till både dina tankar och andning.

Hoppas det kan vara till nytta, nästa gång tänkte jag fortsätta med lite fler andningsdetaljer. 

Fixar verkligen mindfullness allt?

Meditation, ofta i form av mindfullness har blivit senaste årens innefluga för självförbättrande. Ska man tro på de mest fanatiska förespråkarna kan sitta ned och hålla käft en stund om dagen fixa alla psykiska problem du kan tänkas ha. Det finns appar, det finns påminnelsefunktioner i Googles kalender och du ska helst föra en dagbok över din meditation så du kan hålla koll på dina framsteg. Men är det verkligen den quick fix det målas upp att vara?

För egen del har jag sysslat med meditation i någon form så länge jag kan minnas. Jag kan alltså göra anspråk på att ha grottat runt i mitt huvud innan det var coolt. När jag och lillebror tränade karate som små var meditation och fokus återkommande övningar vid träningens slut. Att somna har heller tyckt varit svårt, eftersom sedan barndomen har samma mentala rum att återvända till. Vad som började som en fantasivärld som liten har hängt kvar som ett redskap att stoppa tankeprocessen vid sängdags.

sommarkarate

Under tonåren var jag mer intresserad av andningsmeditation, visualisering och självhypnos. Kraftfulla verktyg som jag verkligen inte bemästrade eller egentligen hade någon större nytta av just då. Det handlade mer om upptäckarlust. Samma nyfikenhet på att resa kan riktas inåt. I en värld där man förväntas hitta sig själv, är det konstigare att inte fler faktiskt letar där självet faktiskt finns.

 

When in doubt, do as Arnold?

I en podcastintervju jag nu lyssnat på mer än en gång talar Arnold Schwarzenegger om sina meditationsvanor. Han berättar om hur han under en period utövade transcendal meditation, en djup form av självhypnos som möjliggör att se sig själv ur nya perspektiv. Men efter en tids regelbundet mediterande upplevde han att effekten han ville ha var permanent så han slutade. Med risk för att låta självgod vill jag påpeka att The Governator inte alls slutade meditera, och att han nog redan var ganska bra på det. I samma intervju och i flera andra har jag hört honom tala om hur han vid träning går in i musklerna. Hur varje repetition upptar hela hans medvetande och väsen. Detta är meditation det med. Att stänga ut världen och tysta rösterna i huvudet genom att bara låta medvetandet befinna sig på ett ställe är en verkligt kraftfull meditation.

arnold-terminator-almostdidnotstar

Senaste åren har det mer eller mindre medvetet varit främst denna typ av meditation jag själv ägnat mig åt. Genom att gå in i varje enskild träningssession kan man förpassa all annan stress till ett mörkt hörn av medvetandet. När jag på grund av en skada i början av året blev tvungen att ta ett uppehåll från träningen försvann också större delen av min meditation.

Kanske behöver det klargöras lite vad jag menar med meditation. Jag tänker på meditation som ett brett koncept, en stor samling av strategier och tekniker för att underhålla hjärnans maskineri. Det kan handla om allt mellan verklighetsflykt genom hobbys som får dig att glömma ”verkligheten” till mer stereotyp meditation med slutna ögon och mantran. Jag är övertygad om att alla någorlunda lyckliga och stabila människor har någon form av meditation för sig. Vare sig de själva inser det eller inte.

Att veta vad man egentligen gör…

När jag nu i årets början oplanerat gick ner från 15-20timmars träning i veckan till ingenting och sedan mer motionärsnivå försvann också en del av underhållet på maskineriet. Sista året har jag jobbat en del med mindfullness, några gånger i veckan både guidat och på egen hand. Men jag har inte riktigt tyckt att det ”gett några resultat”, eftersom jag hade förväntningen att det skulle vara avslappnande och hjälpa mot stress. Ofta kunde vara tvärt om, efter en session mindfullness kunde jag vara mer rastlös än innan och knappt kunna vänta på att få gå till träningen.

När jag nu fortsatte jobba med mindfullness men inte fick gå och träna var resultatet det samma. Kvar efter ”uppmärksamhetsövningarna” var en känsla av stress. För att minska stressen började jag komplettera med stretching och guidad djupmeditation. Men den gnagande känsla av stress försvann aldrig helt, vanligtvis brukade ett tiotal intensiva ronder säck eller brottning ge tillräckligt med mental stillhet för att resten av dagen skulle fungera okej.

Under förra veckan började jag sakta kunna lägga ihop ett par pusselbitar jag missat innan. Vad mindfullness gör är just att genom att stanna upp och uppmärksamma kan man få syn på hur kroppen verkligen känner sig. Det var inte mindfullness som inte funkade eller som gjorde mig stressad. Genom att sitta ned och uppmärksamma blev jag just det, uppmärksam. Felet låg i att jag förväntade mig fel saker, jag förväntade mig att genom att uppmärksamma att kroppen kände fysisk stress kunna bli av med den.

Är man inte medveten om att man måste acceptera vad man hittar och sedan våga utföra den självrannsakan som krävs för att hitta det som måste förändras kan mindfullness till och med vara kontraproduktivt. Det är en enkel form av meditation men samtidigt en av de svåraste. När man är fast i ett momentum av krav och förväntningar på sig själv och andra är det inte alltid man kan förstå vad man hittar när man börjar vända på stenarna.

Några liknelser för att avsluta…

Öva upp sin uppmärksamhet för att förstå vad man ser och sedan medvetet placera den där man vill är inte lätt. Människan är en fantastisk varelse i det att vi har en enorm mental kapacitet som samtidigt har en väldigt ekonomisk autopilot. Genom system av rutiner och tidigare erfarenheter kryssar vi lätt fram genom flera år, kanske genom hela liv. Men för den som i möjligaste mån vill vara delaktig i besluten man tar finns det alltid flera lager av ego, självbild, rutiner, arv och miljö att jobba sig igenom.

Alla behöver meditera, det är jag säker på. Trenden att mindfullness och annan meditation rekommenderas är i grunden positivt. Däremot tror jag det behövs mer ärlig information om vad man faktiskt kan förvänta sig. Man behöver också förstå att det finns flera redskap och övningar med olika syften. Om man liknar meditation eller annan mental träning med fysisk träning blir det lättare att greppa. På samma sätt som att man inte ska välja övningar på gymmet eller i sin idrott på måfå och sedan förvänta sig ett specifikt resultat är det samma sak med meditation. Man måste välja verktyg efter uppgift, annars står vi där igen med hammaren och allt liknar mest en spik.

Syftet med det här ganska långa och kanske ibland snåriga inlägget har varit att ventilera lite tankar och insikter i min egen meditationsresa. Att förpacka tankar i en form så någon annan ska få höra dem brukar vara ett bra sätt att förankra insikter man tidigare mest har känt utan att kunna formulera.

Jag tänkte därför i några inlägg framöver gå igenom lite olika meditationer jag undersökt tidigare och hur jag idag upplever att de kan användas.

Komma igång med det nya året! Det här med miljö och genomförande

Det nya året är snart en vecka gammalt! Men för många är det kanske fortfarande i startgroparna. Trettondagen (idag) brukar räknas som det riktiga slutet på högtiderna. Efter helgen är ursäkterna slut, antingen är det att sätta igång eller att ännu en gång se sig besegrad av nyårslöftena.

För min egen del har den här veckan varit den första på årets träningsschema, ställa tillbaka kosten till en vettig nivå och börja lite uppbyggnad i gymmet. Självklart har jag dragit på mig en liten lätt vintersnuva, men jag försöker hålla mig positiv till den. Det är så lätt att gå ut 110% och sedan bränna ut sig efter ett par veckor. I år blir min satsning på idrott ett steg högre än förut, jag ska inte bara tävla som vanligt utan också iväg på några internationella mästerskap. De som känner mig sedan riktigt länge hade nog inte gissat ”landslagsidrott” på vad jag skulle hålla på med i 25årsåldern.

Hursomhelst är det inte alltid busenkelt att hitta tillbaka in i gamla sunda hjulspår. (ännu svårare är att anlägga en helt ny väg) Ska man lyssna på den gamla låten om tjugondag knut krävs det att granstackaren kastas ut för att få stopp på julen. De drastiska åtgärderna kan faktiskt ge oss några tips om hur man får sina nyårslöften att funka. Jag är inget fan av argument av typen ”ta dig i kragen”. Disciplin är en vana, och vanor skaps steg för steg som svar på den miljö man befinner sig i. Den fria viljan att göra rätt val (följa dieten, gå till gymmet, läsa varje dag etc) kräver självdisciplin och koncentrationsförmåga.

Koncentrationsförmåga och självdisciplin är inte obegränsade resurser, faktum är att ju mer din vardag kräver av din mentala kapacitet desto mindre mental energi finns kvar att använda för att ”välja”. Min kognitionsvetenskap är på lekmannanivå men trust me on this.

Du är en produkt av din miljö…

Vad har det med nyårslöftena att göra? Väldigt mycket visar det sig. Jag utgår från att alla mina vänner har en vardag som mer eller mindre kräver att de använder sin hjärna under dagen. Relationer att underhålla, jobb att sköta och instagram att scrolla. I de här gamla vanorna finns ofta ”fällorna” som är i vägen för de förändringar man tror sig villa göra. Att komma igång med något genom att aktivt tvinga in det som ett val kräver mer koncentrationsförmåga än man tror. Istället för att stånga huvudet blodigt och känna sig misslyckad för att man inte klarar sina ambitioner föreslår jag att man börjar i en annan ände.

(lång parentes incoming: Jag anser att problem kring övervikt och generellt skräpmatsätande är ett samhällsproblem som till sist måste lösas på högre nivå än individnivå. Marknadsföringsstrategier och försäljanas övertag på marknaden är för stort för att det bara ska handla om att alla ska skärpa sig med sin ”fria vilja”. Däremot tror jag man med lite strategi kan förbättra sina egna möjligheter att göra bra val)

OM man godtar att vi är produkter av vår miljö och att vanor är strategier för att klara sig fram i den miljö man är i, då kanske bästa sätt att förändra sina vanor är att långsamt förändra sin miljö? När det gäller kost kan det handla om att se till att inte ha frestelserna tillgängliga mer än nödvändigt. Svårt att gå förbi bake off avdelningen på mataffärer? (Det borde du, det finns en anledning att de ligger tidigt i affären och luktar nybakat…) Försök att inte handla på fastande mage. (Nödlösning: Svep en flaska vatten innan du går in på affären. Inte smutta i dig en tredjedel, svep minst en halvliter i ett drag)

…så börja ändra den

Vill du komma igång med träningen? Försök göra det enkelt och gör det roligt. Brukar känslan vara att du inte har tid? Skaffa en kettlebell eller kolla in något home-workout på youtube. Ställ klotjävlet så du snubblar över det på morgonen, om inte annat påminns du. Vill du börja på ett gym eller kanske kampsportsklubb? Hur får du då in det i din vanliga livsmiljö på enklaste sätt? Det smartaste är nog att välja ett ställe du enkelt passerar i vardagen, inte ett ställe som kräver att du gör en stor beteendeförändring direkt.

Precis hur din miljöförändring ska gå till måste du nog testa dig fram till på egen hand. Men insikten om att det är i miljön man får mest utdelning för insatsen kan förhoppningsvis hjälpa dig bli en del av den lilla minoritet som klarar hålla sina löften mer än tre månader…

2016, ett dåligt år?

Många verkar glada att 2016 är över. På internet anses det generellt som ett rätt kasst snurr runt solen. Kanske är det för att en hel del kändisar (Två av dem skrev jag om här och här ) trillade av pinn och att världens mäktigaste land fick en Kalle Anka-skurk till president? Med allt krig i mellanöstern och de stora flyktingströmmarna är det nog kanske så att världen lätt kan upplevas som en otryggare plats. Jag har lovat mig själv att inte bli för politisk på den här bloggen men kan säga så mycket som att mitt förtroende för politiker har nog aldrig varit lägre. Ett av världens rikaste länder kan så jävla mycket bättre oavsett om det gäller vården eller integration.

Det här ”dåliga” 2016 är i kontrast mot mitt eget år, jag har ärligt talat haft ett av mina bästa någonsin. Framförallt var det i år jag bestämde mig för att börja satsa på att bli bra på det jag tycker om att göra. Att kliva ut ur sin komfortzon och sätta ut vad man kan i ljuset för andra att beskåda är faktiskt inte lätt. En av de viktigaste lärdomarna för mig är att sånt jag kan och förstår i teorin ändå kan vara väldigt svårt att göra i praktiken.

Lärdomarna ligger utanför komfortzonen

I början av året tvingade jag mig att bemästra ”cold calls” det vill säga att själv ta kontakt med personer eller organisationer jag var intresserad att vara verksam med. I det långa loppet kan det varit bland det bästa jag gjort. Det har lett till många nya kontakter och möjligheter. Bland annat att få vara skribent på Fighter Magazine, tidningen som lade grunden för mycket av mitt kampsportsintresse.

I år var också då jag började lära mig mer om kost och träning för prestation, ett ämne jag bara hade ytlig kunskap om tidigare. Självklart långt ifrån fullärd men med min egen kropp som labb har jag lärt mig ofantligt mycket mer. Viktigaste lärdomen här var nog att ordentligt med mat med rätt sammansättning och rätt timing slår pulver och piller 10 av 10. Mycket av lärandet här har egentligen varit att verkligen lära sig läsa rön och studier för vad de är. Grundläggande kunskap om vetenskaplig metodik och källkritik är nog det viktigaste för att kunna navigera fitnessindustrin.

När vi varit inne på prestation kommer vi till själva idrottandet. I år gjorde jag min debut som MMA-utövare. Vilket har satt mig på början av en resa jag ser fram mot med spänning. I matcher mot andra duktiga utövare fattar man att det snabbt blir allvar. Man måste kunna prestera både fysiskt och mentalt. I en inofficiell studiecirkel med markmonstret Jonnie har jag börjat tränga in i idrottspsykologins värld. Något jag verkligen behövt. Efter att ha haft en uppåtgående trend i koncentration och prestation i mina matcher under året påmindes jag i SM-finalen att det finns mycket kvar att jobba på.

Alla de här lärdomarna skulle kunna vara sida efter sida i egna texter, förhoppningsvis lovar jag inte för mycket när jag skriver att jag tänker återkomma till dem

Två tips för att klara nyårslöften.

För att det här inlägget inte bara skulle bli en resumé över vad jag gjort utan ha något praktiskt värde tänkte jag snabbt dela med mig av två saker jag under året verkligen jobbat med för att få in. Metaforen med att bygga huset från grunden är sliten, men rätt rutiner är verkligen en bra grund för att carpa sönder dina diem.

  •  Skaffa en bra morgonrutin! Min är fortfarande lite av en work in progress, men efter att ha sett tillbaka på de dagar jag får mest gjort och mår bäst på är det då jag startat morgonen bra och snabbt kommer igång.

 

  • Det andra har ni garanterat fått höra överallt i år, men det är att på något vis meditera. Jag har jobbat mycket med mindfullness och självscanning och det gör faktiskt skillnad när man gett det lite tid. Särskilt för att kunna slappna av, men också för att kunna se på sig själv från lite mer av ett utanförperspektiv. Väl värt att lägga några minuter på regelbundet.

 

Tack alla som gjort det här till ett lärorikt och fantastiskt år! Tack på förhand till alla som kommer vara del av nästa! Jag kom in i det här året med rivstartande ambitioner men utan särskilt mycket till en plan över hur det skulle göras, med det jag lärt mig kommer 2017 bli  mer strukturerat och ännu bättre än sin föregångare!

fb_img_1463427176569
Bye bye 2016!

(P.S, det här med nyårslöften? Jag har egentligen bara ett inför nästa år, det är att vara duktigare med att skriva dagbok i någon form. När man hela tiden utsätter sig för ny kunskap och lärande har jag märkt att det är det bästa sättet för att få det att stanna kvar i huvudet.)

Packa väskorna! Vi ska norrut!

Just nu är det mycket i livet, på ett bra sätt. Sista veckorna har jag försökt göra mitt bästa att bolla uppsatsskrivande, projektarbete, uppfostra en viljestark hundvalp och inte vara en allt för försummande pojkvän. En sak till har det ju varit som tagit lite tid. Träna inför svenska mästerskapen i MMA. Under året har jag kvalificerat mig till att vara en av de högst rankade amatörfighters i min viktklass och är därmed inbjuden till SM.

dsc_1313
Fejkar ett leende efter att mosat ett vidrigt pass

Vi har haft en riktigt bra termin på klubben och därför är jag inte ensam att göra resan upp till Umeå nu under nästa vecka. Med mig kommer Jonnie och Irman, klubbens stora pojkar. Av förklarliga skäl har inte sista tiden lämnat särskilt mycket utrymme för vad man kan kalla fritid, en bagatell då man får göra vad man älskar större delen av sin vakna tid.

Det känns nästan lite vidskepligt att skriva om kommande fighter och prestationer, även att jag är en så kallad rationalist vill man inte ens riskera att ”jinxa” något. I en snabb cost-benefitkalkyl över läget känns det som en lågriskare att unna sig att vara lite skrockfull. Kan dock säga att jag är jävligt taggad, ser fram mot hela äventyret. Varje dag försöker jag också vara tacksam över att ha så mycket positiva människor runt mig som ger av sin tid och sina erfarenheter.

fb_img_1473612092721
Snart dags igen!

Är lite oklart om jag kommer uppdatera bloggen mer innan, men följ gärna vad jag gör på min instagram. (Länk finns uppe i toppen på bloggen) Med den hårda träningen mer eller mindre färdig är det bara kvar att tänka på vad man stoppar på tallriken och se till att få sin skönhetssömn. På fredag kör vi järnet!

Låt folk frysa på busshållsplatsen!

 

I helgen har jag verkligen fått sova ut, har kunnat ta ordentlig sovmorgon till klockan sju både lördag och söndag. Nu är det måndag och klockan har precis passerat 06. Jag har aldrig haft problem med att gå upp tidigt, mina mest produktiva timmar brukar vara från fem till ungefär elva-tolv. Försök få mig att göra något produktivt på eftermiddagen och det är dömt att misslyckas. Just i morse kände jag dock för att sova, min kelsjuka katt köper inte konceptet att de timmar jag är i sängen faktiskt öronmärkts för sömn.

Nu ska det här inte handla om mina sömnvanor eller husdjur. Den tidiga morgonen får symbolisera att göra något som inte anses som bekvämt. Jag har funderat en del kring just bekvämlighet sista tiden. Senast igår när jag satt småfrusen i ett jakttorn och huttrade lite. När man sitter på pass och verkligen ingenting händer har man tid att tillbringa inne i sitt huvud, igår fick jag två insikter. Den första att ingenting av det jag älskar att göra är lätt eller bekvämt. Insikten som sen slog mig var att så mycket i vårt samhälle handlar om att ta bort allt som är obekvämt.

Internationellt sett är Sverige ett ganska lyckligt land. I alla fall i den grad man kan visa sånt med statistik. Samtidigt verkar det som psykisk ohälsa ökar bland unga människor. Själv skulle jag klassa mig som överlag väldigt lycklig. Nu tänkte jag skriva lite utifrån den ytterst vetenskapliga utgångspunkten att jämföra mina egna erfarenheter med de här generaliserande andra som alla vet om finns men ingen tillhör.

passnovember.JPG
Vackert men inte särskilt bekvämt

 

För det första är jag verkligen inte ett fan av ”pull your up by the bootstraps” och ”kan jag kan alla” attityderna som man tyvärr stöter på allt som oftast. Däremot tror jag inte att människor är kraftlösa offer, helt utlämnade till strukturerna. All jävla självhjälp som bara säger det handlar om att vilja och det enda som behövs är pepp, ja den kräks jag snart på. Vad som behövs är redskap för att faktiskt ändra sina beteenden om det nu är vad man vill göra.

Momentumet och det obekväma

Människor är i väldigt stor utsträckning resultatet av det jag kallar för momentum, den samlade kraften av rutiner erfarenheter och attityder i sin omgivning. Här kommer vi tillbaka till att vara bekväm med att vara obekväm och hur det hänger ihop med lycka. Häng med mig nu…

Gör man en snabb sökning på valfri sökmotor (utom Yahoo, den parasiten ska inte uppmuntras) om lycka är ett återkommande tema behovet av meningsfulla aktiviteter, vad man med lite gammaldags språk kan kalla strävan. Att ha ett syfte är viktigt för vårt byggande av identitet. Känslan av att övervinna något och att lyckas med sina mål är bland det bästa man kan känna. Att inte få göra det verkar vara ett bra recept på existentiell kris.

Att göra små vinster där man övervinner något varje dag bygger på ett momentum, självbilden byggs snart starkare när man är van att klara av utmaningar. Här kommer att ha obekvämheten som hobby in, är man dagligen van att vara fysiskt eller socialt obekväm slutar det obekväma snart vara något man är rädd för  i sig. Kalla duschar, frysa i skogen, tidiga mornar, långa vidriga intervaller, hålla föreläsningar, what ever. Sammanfattat: Kanske skjuter samhället sig i foten med vindtäta busskurer och andra bekvämligheter? För den stackare som det faktiskt är en utmaning för att frysa i tio minuter är kanske förutsättningarna att klara riktiga utmaningar ganska dåliga?

Kan jag ha fel? Absolut, men det är en intressant tanke…

 

 

 

 

 

Tillbaka på tävlingsmattan

Under helgen som var gjorde jag åter igen comeback på tävlingsmattan. Jag har haft en höst med lite otur i matchningar.

Jag skulle deltagit i en thaiboxningsmatch för några veckor sedan, denna match blir oturligen inställd på grund av att min motståndare dessvärre insjuknande i en förkylning dagarna innan. Surt sa räven, leta nya tävlingar sa hjärtat. Sagt och gjort så satt jag efter en natt med sjukt dålig sömn i en bil på väg till Malmö och SGL Syd (tävlingen som trots grapplingligans död fortfarande lever).

Jag hade anmält mig till -84 kg i avancerat klassen, när vi väl kommer på plats och brackets kommer upp så har jag 1 motståndare i min viktklass, det finns ytterligare anmälda i -66 och -77, en i vardera vikt. Vi tog gemensamt beslut med tävlingsledningen och slog ihop alla viktklasser och körde “öppen vikt” rakt igenom i avanceratklassen.

I min första match fick jag möta ett blåbälte från den eminenta klubben Jiu Jitsu klubben Art of Roll i Malmö. Jag drar armdrag, killen hamnar på backen och då passerar jag. Efter några sekunder säkrar jag d’arce choke och vinner på ca 40 sekunder. En bra inledning tänker jag. Detta var mot motståndaren som var anmäld i min viktklass.

Andra matchen är mot -66 kgs lilabälte från Danmark. Storleksskillnaden har såklart inverkan och Dansken försöker rulla in ett benlås direkt. Jag går in i guard och lyckas av ren styrkemässiga skillnader hindra honom från att fiska ut benet och försöka sätta ben/fotlås. Därifrån blir jag mest fasthållen men lyckas efter om och men passera först till halvguard, sen till halvmount och därifrån ta ryggen och sen låta Rear naked choke sjunka in.

Sista matchen är mot ett svartbälte från Lund, som var anmälda i -77 kg. Matchen är nog den jag är mest nöjd med, mest för att jag inte blev utdragen och faktiskt lyckades med något svep och hålla lugnet. Ska man vara självkritisk blev jag lite väl för defensiv i min grappling och hotade inte med något reellt lås på hela matchen utan fick mest försvara både omoplatas, fotlås och triangel. Med facit i hand borde jag varit mer explosiv i vissa moment och satsat framåt mer, nu hade jag mer fokus på att ligga rätt med tyngdpunkt och höftkontrollen, hålla koll på mina egna armar och ben så inget blev isolerat tillräckligt mycket för att sjunka in lås. Matchen slutade oavgjort efter en taktisk match där min motståndare hoppar in butterflyguard, jag lyckas sänka tyngdpunkt och höft för att inte bli svept, försöker passera på underhook, åker på omoplatan till slut, rullar ut x2 och lyckas undvika triangelförsöken från toppen efter mina kullerbyttor. Därifrån lyckas jag svepa till topp igen och då går han på fotlås och jag får defenda fotlås för att hamna i 50/50-positionen. Efter att ha lyckas hamna i guard igen hamnar jag snabbt i en tight triangel som jag försvarar och lyckas göra tummen upp – som förevigas på bild här nedan – lite snyggt, därefter är matchen slut.

Kul att vara obesegrad och nu ser jag fram mot nya utmaningar, förhoppningsvis i en bur nästa gång!

15110303_10157877484220093_7980676810649063911_o

 

Oplanerad vila = Disciplintest

Idag har jag en dag då jag vågade vila. På agendan stod två träningspass uppskrivna, ett som skulle få hjärnan och koordinationen att jobba och ett som potentiellt kunde ge mig huvudvärk för resten av kvällen.

Men redan igår kväll kände jag mig ordentligt sliten, mjölksyreladdade muskler, små stukningar, svullna skenben och en puls som inte villa komma ner riktigt där den skulle. Även efter en god natts sömn kände jag mig inte hundra och efter checkat hur jag mår och hur jag känner var det tyvärr bara att börja planera om. Jag kände verkligen för att träna men mådde inte ”up for the task”. Ingen feber eller slemhosta men ett maskineri som tyckte det var rätt jobbigt att gå ut med hunden.  Behöver jag då hård sparring? Troligen inte, de flesta gånger jag gjort mig illa på träningen är när jag släpat mig dit trots en kropp som säger ifrån. När man har träningskamrater och lärare som verkligen ställer upp bär det verkligen mot att ställa in, men i det långa loppet hoppas jag att på det här sättet investera i fler träningar tillsammans. (Tack Martin och Robin för att ni hade planerat in mig idag, och sorry att jag fick ställa in  )

jagorobin

martinojag2
Två av mina viktiga träningskompisar. Kampsport är lagidrott

Att sluta göra för görandets skull

Att sitta stilla när jag inte planerat det brukar kunna vara frustrerande till den grad att jag klättrar på väggarna (ja nästan bokstavligt). Lösningen på det problemet idag blev en lång tupplur sisådär tre timmar efter att jag gick upp. På det ett par timmars tangentbordshamrande och rastlösheten börjar bli påtaglig. Vid tillfällen som det måste jag öva på viljestyrkan. I en podcast med kettlebell och livsgurun Pavel Tsatsoulline talar han om skillnaden mellan practice och workout, hur han anser att det inte finns många anledningar att ”work out”. Det vill säga arbeta sig trött bara för sakens skull. Hård träning bör ha ett mål och inte bara göras för sakens skull, då trubbar det av istället för skärper.

Ge inte efter för rastlösheten

Som den endorfinjunkie man blivit över åren är frestelsen nära att dra ut i löpspåret och se om det inte ändå finns ett personbästa på femman i benen. Resultatet av det skulle säkert vara att jag kände mig nöjd för stunden men inte återhämtad tillräckligt för att göra resten av passen jag planerat ordentligt. I så fall skulle resultatet blivit att jag ställde in kvalitétsträning för att återhämta mig och istället gjorde mig dödstrött med träning jag kanske inte behövde. Är det här viktigt för dig som bara motionerar ibland? Nej kanske inte, hade du planerat ett spinningpass men ställer in det för att i sista stund ändra dig innan läggdags och bränner av en session armhävningar framför sängen gör det nog inte skada. Att inte träna för att man känner efter för mycket och att göra det fast man borde vila kanske kan vara två sidor av samma mynt. Vi människor fungerar mycket efter momentum och vilka rutiner vi har. För någon som faktiskt föredrar soffan kanske det är värt att tvinga sig själv att ta sig till gymmet om det inte är halsfluss eller feber man har, en stukad fot kan man ju alltid träna runt. Har man bestämt sig för att få träning som rutin måste det ju omsättas i verklighet. För oss som måste lära oss att respektera vilan är det samma sak. Att bygga rutiner kräver disciplin och självinsikt om sitt eget beteende.

korvforband
Resultatet av att inte respektera vilodagarna

Lagom vinner maratonet

Sedan jag började strukturera och planera min träning längre än vecka för vecka har det här varit något jag måste öva på. Jag tror det går att överföra till andra delar av livet, sparar du på krafterna ska du inte bränna det på något du inte behöver. Går du och lägger dig tidigt för att orka spela TV-spel med polarna dagen efter ska du inte stressa upp bara för att hinna putsa fönsterna innan osv. Det här med att känna efter tillräckligt mycket och sedan använda informationen till något vettigt har varit en av de stora skillnaderna mellan när jag bara tränade för att jag älskar det och nu när jag börjat ta det på mer allvar. Är det hela tiden plattan i mattan blir man trubbig, men samtidigt måste det hårda arbetet bli gjort. Ser man det över längre tid är jag övertygad om att man får kvantitet på kvalité. Hade jag fått kvalité om jag tvingat mig igenom passen idag? Kanske, men det hade nog med stor sannolikhet inneburit att jag inte skulle hinna återhämta mig alls inför kommande träningsvecka och kvalitén på ett flertal pass sedan skulle bli lidande.

 

Sötpotatissoppa

Tänkte dela med mig med lite recept jag gillar. Mat ska smaka bra och helst innehålla grejer som är bra för kroppen. Här är en soppa jag blev bjuden på av min flickvän i helgen. Gott och enkelt att göra.

Ingredienser

2 sötpotatis

1 dl linser

1 burk tomatkross

1 burk kokosmjölk

2 buljongtärningar

2 vitlöksklyftor

Salt&Peppar

Basilika

Chilipulver

Världens kortaste how-to

Tärna lök och potatis

Stek vitlöken

I med resten av ingredienserna och koka 15-20 min. Mixa slät. Salta och peppra efter smak.

Servera gärna med turkisk yoghurt, strimlad Serranoskinka och timjan

 

Blog at WordPress.com.

Up ↑