Search

Min guide till terminstarten!

terminstart

Sverige är ett fantastiskt land på det viset att mer eller mindre allt vi gör styrs av terminer. Vi har nio år obligatorisk grundskola, även att de flesta går tre år på gymnasiet utöver det. Ändå organiseras stora delar av allt föreningsliv efter samma modell. Nu börjar industrisemestrarna vara över och sommarloven slut. Alltså är det dags för terminstart även på de flesta idrottsklubbar.

Av den anledningen bjuder jag idag på en guide till hur du börjar träna, förslagsvis kampsport. Att ha en organiserad aktivitet med härligt endorfinskapande träning är vardagslyx alla borde unna sig. Trots det är det många man pratar med som drar sig för att börja. Förhoppningsvis kan den här guiden hjälpa dig att få tummen ur.

  1. ”Jag måste bara komma i form innan jag börjar”

Först vill jag bara ta kol på den vanliga ursäkten att man vill komma i form innan man börjar träna. Jag tror tyvärr att det är en konsekvens av för mycket kropphets och skeva förväntningar man har på sig själv och på andra. Innerst inne kan det ofta handla om att skydda egot från situationer där man är nybörjare och gröngöling.

Sanningen är självklart att du inte alls behöver komma i form innan du börjar träna. Du kommer i form av att träna. Är klubben du tänker börja på någorlunda vettig är träningen för nybörjare upplagd med förutsättningen att du inte är ett fysmonster redan när du kommer in genom dörren. Upplägget varierar självklart men jag tror aldrig jag varit med om en klubb som första dagen frågar första-gångarna vad de springer femman på eller hur mycket de kan lyfta. Risken är att din hemmagjorda plan för att komma i form rinner ut i sanden och du sitter där i soffan en termin till. Börja med din idrott och du kommer se att det finns flera i samma sits. Kanske finns det perfekta träningskompisar att ta tag i eventuell övrig träning tillsammans med där?

  1. Hur väljer jag en klubb?

När det gäller att komma igång med idrottande och du är helt färsk skulle jag säga att det viktigaste för det första är att gå till ett ställe där du känner dig välkommen. Magkänslan är en bra vän här, känner du att du tvingar dig till passet och inte alls klickar med tränare och tränande kanske du inte ska teckna ett medlemskap utan köra en ”prova på” på ett annat ställe. Pedagogiskt kommer det ge mer, utvecklingskurvan när du är färsk kommer troligen vara hög i vilket fall.

Nummer två här är självklart att träningen måste bli av, välj därför träningsställe på ett ställe där du kommer ta dig till träningarna. Kolla vart klubbarna ligger och hur det stämmer överens med hur du vanligtvis rör dig. Måste du börja cykla när du annars åker bil eller vice versa? Passar tiderna med ditt jobb och familjeliv?

  1. Hur beter jag mig första gången?

Du har nu alltså insett att formen kommer av att träna, och hittat en klubb som verkar trevlig med tider som passar. Första träningspasset närmar sig och det första och viktigaste jag kan komma på är: Var i tid. Tidsangivelsen för pass innebär 99 av 100 gånger att passet börjar då, alltså behöver du ha hittat dit och bytt om innan passet börjar. Vet du inte vad du ska ha på dig är shorts och tshirt alltid en vinnare. Typ som träningsvärldens mörka byxor och skjorta. Nämnde jag att du ska vara i tid? När du passat tiden se till att ha en vattenflaska med dig och var beredd att lyssna uppmärksamt.

I svensk träningsvärld är de flesta instruktörer du möter ideellt engagerade på sin fritid. Det är alltså inte servicepersonal. Nu är det sällan några konstigheter men värt att tänka på. Oftast sker också städning obetalt av klubbens medlemmar, så tänk på träningslokalen som någons hem istället för en tjänst du köper. Umgås och prata med folk efter hur du känner för, vissa jag tränar med byter jag nästan aldrig några ord med. De är ändå bra träningskamrater jag gillar. Andra umgås jag ”privat” med.

  1. Släpp allt ego och prestige

Tillbaka och nosar på vad vi var inne på i första stycket. Ingen förväntar sig att en nybörjare kan allt direkt. Ställ inte de kraven på dig själv heller! Den som lyckas släppa prestigen, försöka och misslyckas kommer utvecklas fortare än den som håller sig i sin bubbla. När du är på träningen vet du inte bäst, lyssna på dina instruktörer och lita på att de har en idé om vad de försöker göra. Rätta heller inte dina träningskompisar för mycket i början. Enligt rätt vett och etikett är det tränarnas jobb, din uppgift är att själv träna. Frågar någon om hjälp kan du självklart svara men chansen är att du inte helt har koll på vad instruktören vill lära ut. Har du det är du säkert i fel grupp i vilket fall.

Hoppas det kan vara till någon hjälp för dig som vill börja träna någon form av idrott! Enligt min erfarenhet roligaste sättet att hålla motivation för fysisk träning och vettig kost uppe.

 

Behöver du träna 17h i veckan?

Många fick sätta det sista semesterkaffet hårt i halsen när SvD häromdagen gick ut med rubriken att den optimala träningsdosen är betydligt högre än vad vi tidigare trott” Din ångest över att inte komma till gymmet två dagar i veckan och vardagsmotionera är helt enkelt inte tillräcklig.

Ni är alla läskunniga och borde kolla in först artikeln och sedan Jacob Gudiols väldigt bra genomgång om hur man faktiskt borde läsa statistiken man bygger rubrikerna på. Dessutom tar han upp några bra poänger kring hur studien samlat in sitt underlag. Sammanfattningsvis är det en studie som säger att många rör sig för lite och för ensidigt, och att stora hälsovinster finns av att vara aktiv större delen av dagarna. Närmare bestämt är det 17 timmars lättare motion som krävs. Där räknas en rask promenad in som motion, samt vardagspyssel typ som att städa. Sedan har journalister fått gå lös i sann skandalrubriksanda och förkunna att vi behöver träna 17 timmar i veckan.

fysisk-aktivitet
Bild lånad från tranastyrka.se

En lika sanningsenlig rubrik skulle kunna vara: ”Sitter du still hela dagen är det asdåligt för hälsan. Det visste vi redan, men det är ändå viktigt att du rör på dig” Det rubrikvalet skulle sakna samma alarmistiska ton och kanske inte sälja så mycket nummer men är egentligen inte fel.

Vad behöver man egentligen göra för att få 17 timmar lätt motion i veckan? Per dag motsvarar det 2,428 timmar som du förväntas att inte sitta still och bara andas. Ett tillfälle då de gamla hederliga råden fyller sin funktion. Ta trappan, cykeln, gå en promenad på lunchen, stå när du arbetar och till sist ha en fritidsaktivitet som får dig att röra dig. För de som inte är sjuka eller fysiskt hindrade är det en ganska rimlig lägstanivå kan man tycka.

För oss som har en rörlig vardag samt mycket träning verkar det inte finnas extremt mycket extra hälsovinster när man kommit förbi de gränser som satts upp. När jag läser artikeln och skummar lite i studien blir min slutsats att ingen ska behöva ha ångest för att man inte tränar som en elitidrottare. Kan vara väldigt värt att komma ihåg nu efter semester och vid terminstarter när gymkedjornas reklam ger väldigt många ångest för att sommarformen kanske snarast är rund.

Sedan är jag övertygad om att en rörlig hobby som idrott eller friluftsliv är något alla har glädje och nytta av är en annan sak. Men för att minska risker för hjärtsjukdom och diabetes se till att inte vara en soffpotatis!

Doping = Misshandel

Idrottsvärlden har en stor elefant i sitt rum. Till vardags försöker de flesta att inte låtsas om det, man anordnar sina mästerskap och stora tävlingar utan att låtsas om att den finns. Då och då går den inte att ignorera utan dess trumpetande och klampande tar uppmärksamheten från det idrottsliga. Vad jag skriver om är det återkommande problemet med doping.

I år har det varit svårt att diskutera sport på hög nivå utan att samtidigt prata om prestationsförhöjande droger. Ett stort antal ryska atleter har avslöjats tidigare i år.  http://www.bbc.com/sport/athletics/35860851 Häromdagen testades ett stort antal medaljörer från tidigare Olympiska spel där inte mindre än 23 stycken medaljörer fick positiva testresultat för förbjudna substanser.  https://www.olympic.org/news/second-wave-of-reanalysis-reveals-banned-substances-in-45-athletes-from-beijing-and-london

Nya knep och försök att hitta genvägar till toppen av prispallen avslöjas ständigt. I vissa idrotter är det mer känt än andra. Det nu pågående Tour de France är ett bra exempel, wikipedia-sidan om doping i cykelsport är verkligen massiv läsning. Av sportmannamässigt moraliska och hälsoskäl är kampen mot doping en självklarhet inom de flesta idrotter. För att verkligen vinna respekt som idrottsman förväntas man vara ren. Jag vågar påstå att det bara är prestationer utan doping som verkligen vinner respekt och ordentligt erkännande. En stor del av att imponeras av någons idrottsprestation är att tänka sig att de gjort det med samma slags kropp som man själv har. Att tack vare hemlig trolldryck skapa testosteronnivåer eller återhämtningsförmåga utanför det naturligt möjliga tar udden av prestationen. Istället för att bli hänförd frågar man sig snarare ”undrar vad nästa generation kemi kan skapa för monster”

WADA_Say-NO_archery-sticker_final

I dag sparar olympiska kommittén tester från idrottare för att kunna testa igen senare när man avslöjat nya preparat eller fått bättre teknik för att upptäcka fusk. Risken finns att i efterhand tas från sin medalj och få namnet dragit i smutsen. Även att dagarna då OS utkämpades mellan amatörer är över kan det vara ett starkt verktyg att hålla efter fusket. Vill man riskera att få sitt namn struket ur luntorna.

Svårare är det med den professionella idrotten, där fair play samsas med kravet på underhållning och försäljning av biljetter. Tillsammans med vinstbonusar och konkurrens mellan organisationer finns ytterligare en dimension av motiv för den som redan kunde tänka sig att fuska. För kampsporter med tävling i fullkontakt blir detta extra problematiskt. Riskerna det medför att snöra på sig handskar och försöka besegra varandra oavsett om det är i MMA, boxning eller muay thai är anledningen att stort fokus läggs på att göra matchningarna säkra. Vi har viktklasser för att man ska kämpa mot någon i samma storlek, en domare för att se till att inga fula knep används och på de flesta platser måste matcherna sanktioneras av någon form av reglerande organ. Konsekvenserna när promotors får svängrum med det ena eller andra saknas tyvärr inte exempel på. Ojämna matchningar, när någon försöker ta sig ner till en viktklass där den inte hör hemma och dålig ringdomare är absolut de främsta orsakerna till att allvarliga skador uppstår.

Dålig ringdomare är svårt att dopa sig till, de andra riskfyllda scenariona kan däremot skapas med hjälp av doping. Hur bra den sanktionerade organisationen än är. Att på artificiell väg återhämta sig låter en fighter träna hårdare och oftare, ett sätt att komma undan att alla annars har lika mycket tid att hushålla med. Extra testosteron eller annat prestationshöjande kommer ge en tävlande fysiska fördelar inne i buren som inte kan redovisas eller synas på papper. Kort sagt utsätter en dopad atlet sin motståndare för fara som inte har kunnat regleras eller tas hänsyn till matchmaking.

jEfnUSy
Han har ätit sin spenat i alla fall…

Vad som gör att en match i MMA eller annan fullkontaktsidrott inte kan klassas för misshandel är dels att det är en gemensam överenskommelse mellan de tävlande men framförallt regler och kontroll.

Att förgifta eller att innan matchen överfalla och skada sin motståndare skulle solklart kunna ge fängelse för misshandel. Varför skulle inte fallet vara det samma om man på motsvarande sätt utsätter motståndaren för fara under själva tävlingen? Handskar fyllda med bly eller en hästsko är nästan komiska karikatyrer av tidiga boxares fusk. Idag kan du ladda kroppen och med tejpade händer använda dina knytnävar på ett sätt som inte ska vara fysiskt möjligt för en människa.

Oavsett om dopingen direkt använts för att göra atleten starkare eller för återhämtning är det en ökad risk för den medtävlande som inte går att förbereda sig för. Att kunna hålla ett högre tempo alla ronder igenom ökar risken för allvarliga skador. Att orka fortsätta slå och brottas djupt in i matchen ökar chanserna för en TKO/KO. Att återhämtningsdopa under träning gör att fler och hårdare träningar kan genomföras, i praktiken betyder det att man fuskar med tiden för förberedelse. Sex veckor träningsläger kan innehålla väldigt olik mängd träningstimmar beroende på om du på artificiell väg förhöjer din mängd röda blodkroppar eller inte.

För mig ger det en sammantagen bild som är solklar: Doping i fullkontaktsidrott är misshandel. Exempel där idrottare dömts för misshandel för något de gjort under tävling finns från andra sporter. Intressant vore att få ett prejudikat även i kampsporten. Det om något vore ett kraftfullt verktyg för att städa upp från osportsligt beteende. Jag tycker att Budo & Kampsportsförbundet i händelse av upptäckt doping efter match borde driva ett civilrättsligt mål för att försöka få ett riktmärke. Det skulle vara ett föredöme för alla sanktionerande organisationer världen över.

PS: WADA har en massiv lista på saker du ska ge fan i för att inte misshandla dina buddies av misstag😉

 

Mitt i MMA-Academy

Hejsan morsan hejsan stabben här är brev från älsklingsgrabben och så vidare. Faktum är att det är väldigt kul på kolonien, inte så mycket gangstergrabbar utan istället ett härligt gäng kampsportare. Nu pågår MMA-Academy för fullt och hittills är jag mer än nöjd

DSC_1182

Tonen för lägrets miljö sätts redan när man från E4 tar avfarten vid Järna, med Saltå kvarns stora biodynamiska silo i bakgrunden. Färden fortsätter allt längre bort från tät bebyggelse och väl på plats i Vackstanäs är det svårt att tro att man fortfarande är i en storstadsregion. Internatskolan med inriktning på kök, idrott och trädgård ligger naturskönt mot vattnet. Gräsmattorna skuggas lätt av äppelträd och en midsommarstång står och vissnar. Känslan av att det verkligen är ett kollo man kommit till blir inte mindre av att ankomstkvällen inleds med en stor samling i cirkel, där alla hälsar på varandra. Efter det följer tipspromenad och kvällsfika. Det är svårt att tänka sig mycket längre bort från stereotypen om en våldsam machoidrott.

Tre dagar in börjar lägerrutinen sätta sig, det finns inte mycket mer att hålla rätt på än sina tre pass om dagen. Vi leker mycket med avstånd och fotarbete, fundamenten för MMA som ibland tappas bort bland alla tekniker som sedan finns att utföra. Anteckningsblocket har gått varmt i pauserna och jag har somnat trött i både kropp och knopp. Mellan passen är det mat, tupplurar och häng i solen. Att inte göra annat än att sova, äta och träna för instruktörer i världsklass ger mersmak på ett liv som professionell idrottare. Placeringen i svensk sommaridyll gör knappast helhetsintrycket sämre.

13559024_1305309589497135_1700444828126520313_o
foto: MMA-Academy

Majoriteten av kollobesökarna bor i sovsalar, efter tält det rätta alternativet för den äkta lägerkänslan. Vissa har egna rum. Själv bor jag hemma, i den rullande sommarstugan. Förra årets investering i en ombyggd VW transporter börjar komma till användning. I en värld där fritt Wifi blir allt vanligare, och med tillgång till dusch i träningssammanhang är det inte utan att man undrar vad man ska ha en lägenhet för. Även här spelar nog sommarvädret in, jag gissar att min van kommer bli mindre attraktiv som permanentboende när temperaturen börjar krypa under nollan. Detta får duga som resereportage för den här gången, lägret är inte över och jag har annat att göra än att sitta framför en skärm.

DSC_1176
Sommarstuga på hjul

Sommarläger 1/3!

Då sitter man hemma i sitt eget hem igen. Att i en vecka bo i någon annans hem känns lite skumt, särskilt när det är i en skokartong och hemmets rätta ägare inte är där. I vart fall kan airbnb strykas från listan över att göra. Söndag till söndag har jag spenderat i Leuven, en hyffsat liten stad strax utanför Bryssel. Där ägnade jag större delen av min vakna tid åt den ädla konsten att ta ner, passera och strypa. Ämnet för veckan var alltså jiu jutsu. I en stor sporthalls källare, på ett par hundra kvadratmeter judomatta samlades vi 250 entusiaster. Från klockan halv nio på förmiddagen och tolv timmar framåt hölls det pass och rullades. Några få övermänniskor lyckades genomföra alla lägrets klasser, själv skrapade jag ihop över 40 timmar på mattan totalt. Mot slutet var hjärnan överbelastad med information och kroppen bara utförde rörelserna på kommando. Utmattningen nu två dagar senare är stor både fysisk och psykisk.

chrish

Min anteckningsbok för första halvåret 2016 börjar snart vara full, när man har chansen att få ta del av en så pass enorm samlad kunskap gäller det att göra vad man kan för att lägga allt på minnet. Utan tvekan har mängdträningen gett teknisk utdelning, mot slutet av veckan upplevde jag att mitt game kom mer och mer naturligt. Bredden av olika stilar, erfarenheter och kroppstyper jag har rullat med har utmanat och förbättrat min känsla för att läsa spelet. Grapplas man inte själv kan det vara svårt att greppa (höhö) hur man stegvis förändrar sin känsla och syn på hur man rullar. Chansen att få diskutera koncept och lärande med riktiga veteraner skulle i sig varit en stor erfarenhet, att då få omsätta det i praktiken samma dag blev en pedagogisk home-run. Trots utmattningen idag ser jag fram mot att snarast möjligt komma ner på mattan hemmavid igen. Kampsport är verkligen fantastiskt, särskilt att få dela upplevelsen med människor från hela världen.

13537617_10153520738776751_3468286409957737818_n

Att här recensera varje pass, eller ens varje dag känns som en övermäktig uppgift. Jag har själv svårt att hålla isär dagarna och vad de innehöll. De största upplevelserna på mattan var för mig inte specifika tekniker, utan just principer och förhållningssätt. Med den uppsjön av olika sätt att brotta ner och besegra en motståndare det finns behövs system för att sortera och strukturera spelet. Min ambition är inte bara att med hjälp av atletisk förmåga klappa ut så många som möjligt (även att jag självklart vill det med) utan att förstå varför och hur. När man börjar vända på tillräckligt många stenar uppenbarar sig konsten i detaljerna. Att se sin egen förmåga växa samtidigt som man gång på gång upptäcker hur lite man kan är på samma gång frustrerande och förundrande

Utöver timtals av högkvalitativ träning varje dag bjöd lägret på otroligt mycket nya vänner, skratt, upptäckande och bland de mest massiva pubrundor jag hittills varit med om. Att strax innan stängning droppa in på en liten bar med ett sällskap nära hundra förfriskade och lyckliga blev nog minnesvärt även för personalen. Jag har redan tagit upp hur kampsporten förbrödrar, men det är verkligen värt att driva hem poängen om hur gemensamma beröringspunkter och gemensamma intressen visar hur mycket man har gemensamt som människor. Jag tror inte en sekund på att ”varje man en ö” eller att vi i grunden skulle vara egoistiska. Vi är sociala flockdjur och flocken byggs bäst upp av att göra saker tillsammans för varandra. Trams som nationalitet visar gång på gång sig vara irrelevant.

takeover

Att ha med sig souvenirer efter semester är tradition. För min del blev det inga porslinstallrikar eller målade glas, istället fick jag ett nytt bälte med mig hem. Något överraskad och väldigt glad fick jag och ett par andra byta till blått runt midjan. Sist jag blev graderad i något var vid nitton års ålder och i Karate. Av egen erfarenhet vet jag att färgen på bältet inte spelar den största rollen, men jag ska inte ljuga och påstå att jag inte blev glad för bekräftelsen.

Nu väntar en lat vecka på landet tillsammans med mina närmare. Helt utan utmaning blir inte veckan, att uppfostra en valp tar en del tid det också…

gradering

Sommarupdate

Jag hör till de lyckliga som får ta sommarlov. Eller får och får, jag hör till dem som kan ta mig sommarlov. De närmaste månaderna finns ingen annan än jag som säger åt mig var jag ska vara och vad klockan ska vara då. Vanligtvis betyder det inte några större avbrott från mina vanliga rutiner. Undantaget får väl vara de läger jag ska iväg på. Börjar redan nu ladda upp för BJJ-Globetrotters Summercamp i Leuven, Belgien. Om en vecka är jag på plats i ölhuvudstaden för att slipa markspelet under en vecka. Med klasser från morgon till kväll en hel vecka ska jag nog kunna lära mig ett och annat. Vanligtvis tränar jag inte alls mycket i gi, men variation förnöjer och det finns gott om klasser även utan pyjamas.

13454080_10153406680801157_1274144984_n

Sommarlov är också mer slappande och vila, något man dock ska förtjäna. Kettlebellsen har mig återigen skräckslagen. Även i år har de en förmåga att innan passen få mig att vilja hitta på ursäkter. Efteråt är det inte utan att man känner sig lite stolt. Tillsammans med uppbyggnaden försöker jag ägna mig åt skadeförebyggande träning av leder och balans. Jag vill kunna köra pannan i kaklet under hösten utan att besväras av irriterande skador. När skallen vill mer än vad den fysiska maskinen klarar måste man dock lägga sin tid på att bygga upp en buffert.

Det här får bli en kort lägesuppdatering, en solvarm hundvalp pockar vill ha min uppmärksamhet på gräsmattan… Vill ni verkligen läsa mer av mig föreslår jag att ni kollar in vad jag skrivit på Fighter Magazine😉

 

Reflektioner efter match och sommarplaner

I lördags var det alltså dags för match igen, vårterminens andra. Planen var från början att det skulle varit i alla fall tre stycken avklarade, men ibland faller inte alltid pusselbitarna ihop som det behövs. Hur som helst torskade jag matchen på poäng, matchbilden såg ut som ett av de eventuella scenarion vi gått igenom innan där jag tyvärr inte i tid kunde komma från burgväggen eller mattan tillräckligt snabbt när min motståndare fick tag på mig. Även att jag blev kontrollerad mot burväggen och bitvis på marken blev jag inte direkt hotad med avslut, men lyckades själv anfalla med en del submissions och knän från clinchen. Ett ställningskrig där jag inte fick bestämma plats helt enkelt. Som alltid finns det mycket lärdomar och bra att ta med sig, och jag hade roligt när jag fightades även att det var frustrerande delar av tiden. Ljusglimten var att få sätta en rätt schysst high-kick även att det inte räckte för vinst. Christian som jag mötte var i alla fall en trevlig prick och han ska ha all cred för vinsten.

bilkaisho
Roligt bilsällskap för coach

Jag tycker inte att man ska hitta på ursäkter efter matcher, i vart fall inte för sig själv. Kan man inte ärligt granska sina prestationer och utvärdera dem skyddar man bara sitt ego från verkligheten. För att verkligen växa i en förlust tror jag det är ovärderligt att ha förmågan att möta de fel man gjorde rakt på utan att gömma sig mentalt för dem. Självklart utan att snacka ner sig själv, lösningsinriktat och ärligt får man ta sina motgångar. Det gäller inte bara i fighting utan går att överföra till det mesta. Tyvärr är det vanligt att man har väldigt svårt att ärligt utvärdera sina prestationer och handlingar. Jag tror att det måste finnas någon evolutionär mekanism som vill skydda våra egon till varje pris. Men att inte vara mottaglig för kritik gör att man begränsar sina möjligheter att växa. Även om man kan bli duktig på vadsomhelst bara på ren talang finns det troligen ännu högre nivåer som kan nås om man lyckas göra utvärdering och analys av sig själv till något man kan kontrollera. En bit av att bli upplyst måhända, att lyckas lösa upp så mycket som möjligt av sin känslomässiga anknytning till vad man försöker åstadkomma.

Nu väntar ett par månaders uppbyggnad och teknikträning, jag har uppdaterat hemmagymmet med ett par romerska ringar och slackline som komplement till kettlebells. Även att jag inte har lidit extremt mycket under vårens diet ska det ändå bli fruktansvärt skönt att inte väga mina portioner och att gräddsås är tillbaka på veckomenyn.

kaishoinväg
I behov av grillsäsongen

Som jag tidigare skrev om har jag tre stycken läger inplanerade under sommaren, utöver det kommer det nog bli en hel del timmar träning med mina klubbkamrater. Fokus kommer vara att till hösten vara ännu starkare, konditions och muskelmässigt, rörligare och snabbare i fötter och händer. Allt för att ge höstens matchande de bästa förutsättningarna jag kan.

Match på lördag!

 

Hej hallå bloggen! Nu på lördag är det matchdags igen, sista innan sommarlovet! Vi är två stycken fighters från Kampsportscentret som åker ner till Helsingborg för att testa våra färdigheter. Jag har fått en erfaren och tuff motståndare från Göteborg, tungan rätt i mun och garden uppe som gäller alltså!

Jag och Elvin bjuder på en staredown innan vår match i April. Som vanligt är det mest glada miner både innan och efter

 

Hela veckan har verkligen sniglat sig fram, och jag går mellan pirrigt nervös och supertaggad flera gånger per dag. Mest av allt ska det bli förjävligt roligt att tävla och fightas! Med antalet timmar jag lägger på det här i veckan räcker inte en heltidstjänst till, förutom själva mattiden blir det flera timmar tanke och studerande varje dag. Just nu försöker jag verkligen omfamna ”besattheten” och låta den vara en drivkraft att ge mig upplevelser att ta vara på. Lika mycket jag vet att jag just nu är i en period där minnen för livet skapas försöker jag ta till vara på stunden, för ärligt talat har jag skitkul nästan varje dag. Även att det ibland är irriterande att tänka på maten, och att kroppen vissa dagar känns bra mycket tyngre än vad mina år säger att den borde är det inte mycket som går upp mot förväntan och kickarna. Att veta att jag egentligen bara är i början av den här satsningen gör det ännu bättre.

Epictetus1

Det var bara häromveckan jag stannade upp och insåg att jag hade haft en helt perfekt dag, jag tänkte efter och kunde ärligt talat inte vilja ändra på något. Det är då man får stanna upp ännu mer och känna tacksamhet. Jag tror just tacksamhet är ett sjukt underskattat sinnestillstånd i dagens värld, och säkert genom historien. Inte för att man inte kan sträva efter förändring eller vara utsatt för orättvisa. Utan för att det är en nyckel till att både ha ett liv som inte bara flyger förbi utan att man märker det och för att hålla sig fast med fötterna på jorden.

En av mina läxor till mig själv är att vara just tacksam, både i det lilla och i det stora. Vissa dagar kan det vara något enkelt men ändå ofta taget förgivet som att jag har hälsan, eller att jag just nu inte har någon allvarligt sjuk familjemedlem. Andra gånger kan det handla om att jag just har möjligheten lägga så mycket tid på något jag älskar även att det i dagsläget inte bringar in ett enda öre. Att aktivt vara tacksam över en god maträtt man lagat är ett annat sätt att få en genväg till mindfullnessen det pratas så ofta om. För det är också en del vad det handlar om, närvaron i livet just nu.

Att praktisera tacksamhet och att oftare ha ett leende på läpparna än ett surt veck i pannan är nog den viktigaste vardagsrutinen jag lagt mig till med sista åren. Gör du det inte redan, börja idag!

Tillskotten

Idag skriver jag på veckans sovmorgon, liggandes i sängen med en kropp som verkligen behövde gårdagens vilodag. Jag har en fight kvar att göra innan sommaren, så nu är det en kort formtoppning som gäller. Kanske mer om det senare i veckan men idag är det dags för del tre om ätandet. Förhoppningsvis finns det någon som orkat med att läsa de första delarna, om inte är det helt strunt samma.

 

I diskussioner om träning är kosttillskott uppe i topp fem över vanligaste ämnen. Vi träningsnördar och kroppsångestdrabbade är en tacksam marknad för företagen att sälja på i princip vad som helst. Med det inte sagt att det inte finns komplement till den vanliga basfödan som jag tror är bra att få i sig. Personligen äter jag några stycken ”tillskott” i betydelsen att det är något jag medvetet lägger till i kosten som inte kommer från min vanliga mat. Just nu består mina tillskott av:

  • D-vitamin
  • Mineraler, Zink, Magnesium, Krom
  • Multivitamin då och då
  • EAA/BCAA
  • Omega 3

Proteinpulvret då? Jo, jag har några stycken påsar/burkar med både vassle och kasein av olika fabrikat. För mig används de som en del av min vanliga kost. Exempelvis brukar jag ganska ofta göra en smoothie till frukosten där en skopa vassle eller hampaprotein ingår. Mellan träningspass kan det ofta bli en proteinpudding på kasein med lite frukt. Det är i första hand en praktisk och ekonomisk fråga snarare än att jag kämpar för att få i mig enorma mängder protein. I största mån försöker jag köpa ekologiskt svenskt kött, då blir veckohandlingen ganska dyr om man ska tillgodose kroppens behov av essentiella aminosyror endast på det viset.

matpyramid

Proteinpulver placerar jag in i den andra delen, alltså mat jag äter på grund av det slitaget jag utsätter min kropp för veckovis. Den lilla tårtbiten överst utgörs för min del av det jag listade över. Varför har jag valt precis de här tillskotten? Främst av långsiktiga hälsoskäl samt att det faktiskt finns data på att de är bra att komplettera med. Det är ganska odramatiska tillskott som jag periodvis kan ersätta med kost och livsstil. Under en solig högsommarvecka med mycket fisk, gröna blad och frukt på menyn kanske jag skulle skippa hela listan.

Vad tar jag inte då? Den listan blir ohyggligt mycket längre. Kosttillskottsbranschen är experter på att hitta på lustiga produkter med ännu märkligare innehållslistor. Jag har väl doppat fötterna där i med lite olika återhämtningsprodukter, beta-alanin och kreatin har jag använt i perioder och kunde säkert använda de två igen. För min del har jag aldrig behövt en gainer i perioder jag haft uppbyggnad. Jag vill helst äta mina kalorier och att lägga in ett eller två mål till om dagen är inga problem. Vad jag verkligen inte tar är ”PWO” dvs. den enskilt vanligaste förekommande typen av tillskott som förekommer i dopingsammanhang. Samma sak med fettförbrännare, har inte haft behovet och ser det bara som en marknadsmodell där man tjänar pengar på människors vilja att försöka hitta kryphål och genvägar.

Istället för en kemifabrik med troligen förbjudna substanser i tar jag hellre en extra stark kopp kaffe, och lite snabba kolhydrater. Överst i pyramiden hittar ni alltså det svenskaste som finns, Fikat. När jag har idrottsmannaglasögonen på och behöver rättfärdiga att jag äter chokladbollar eller glass är det bästa att se det som kosttillskott. Timar man det någon timme innan man ska träna hårt finns det inte mycket anledning att säga mot det. Här finns det verkligen ett bra exempel på hur ekonomiska intressen har kunnat påverka vad de flesta förväntar sig är bra eller dåligt om man tränar. Hade jag druckit en energidryck och lite gainer hade ingen tyckt det varit konstigt. En hederlig bondfika innan träningen däremot, det måste ju förstöra resultaten?

Blog at WordPress.com.

Up ↑

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.