Search

Jag byter bloggplats! www.stormhatt.com

Allt har sin tid och sin plats! Mitt bloggande och skrivande har gått över till filosofiskt och samhällsbetraktande inlägg och hittas på http://www.stormhatt.com

Kommer även i fortsättningen skriva om motivation, psykologi och gott om referenser och erfarenheter från idrottande, men med en lite annan vinkel. Hoppas ni kikar in!

Advertisements

Jag läste Jordan B Petersons “12 rules for life”

Min första bekantskap med Jordan Peterson var 2016 genom Joe Rogan Experience. Den kanadensiske psykologen återkom under 2017 och då fick jag också upp ögonen för hans egen serie av föreläsningar om psykologi och mytologi. Sedan jag var liten har jag varit fascinerad av mytologi och allegoriskt berättande. För dig som delar mitt intresse om mytologi och har lite tålamod (det är cirka 50 timmar lyssning totalt) kan jag rekommendera att hänga med på serien “Maps of Meaning”.  

För den svenska publiken introducerades Peterson mer eller mindre genom Ivar Arpis intervjuer av honom. Men hans europeiska genomslag kom några veckor tidigare i början av 2018 med en viral intervju på brittiska Channel 4.  

Peterson är en polariserande figur, hans offentliga framträdanden har fler än en gång samlat “motdemonstranter” samtidigt som han har en hängiven följarskara. I mötet med ytlig journalism, där intresset är att få klickvänliga soundbites eller kondensera svåra saker till tre minuter sändning blir friktionen tydlig. Han uttalar sig gärna provokativt och har en extremt låg tolerans mot vad som ofta lite klumpigt kategoriseras som ”postmodernism.” 

Oavsett var man själv står i kunskapskriget är det svårt att förneka att Peterson tar frågan “vad innebär det att vara människa” på allvar. Största möjliga allvar till och med. Det gör “12 regler för livet” till en självhjälpsbok svår att inte respektera. Självhjälp är förresten fel ord, Peterson visar inte vägen till något än ett evigt strävande. Det är inte en karta som visar den kortaste vägen till en plats att vila, utan en uppmaning att hugga i och bära sin beskärda del av universums allt lidande.  

Rak i ryggen, ut med bröstet! 

Bokens första regel är “Stand up straight with your shoulders back”. Ett experiment, tänk dig att du ska förhålla dig till världen som känslan “rak i ryggen, bak med axlarna och fram med bröstet”. Självsäkert och positivt är troligen känslan för de flesta av er. Om ni är databordsformade, prova nu att göra det i praktiken, känslan borde i alla fall förnimmas! Nu har jag avslöjat en tolftedel av boken. Peterson argumenterar med hjälp av psykologi, biologi och berättelser om sambandet mellan vad vi gör och hur vi ser på världen. Kropp och knopp – eller så som i himmelen så ock på jorden. Om man vill.  

Boken genomsyras av ett starkt pathos, underbyggt av ett brett logos från flera ämnen. Det märks att boken tagit lång tid att skriva och är en samling av insikter och åsikter Peterson samlat på sig under många år. Helt enkelt är det vad han vill ha sagt till den här världen och framförallt de unga som nu växer upp i den.  

Ett funktionellt förhållningssätt till tro 

Själv uppger sig inte Peterson vara troende kristen i någon allmän förståelse av ordet. Däremot är boken frikostigt strösslad med bibelcitat som används som liknelser för att stödja sina poänger. Det är ett funktionellt förhållningssätt till tro. Vilket för mig har varit insiktsfullt och delvis löst problemet att alla förfäder skulle varit korkade och vidskepliga ända fram till vi helt plötsligt blev rationella och började tro på vetenskap.

Utgångspunkten i boken är att texterna har en psykologisk funktion och inte är vidskepligheter som ska tolkas bokstavligen. ( Jag tycker att alla fundamentalister och bokstavstroende också är representanter för sin religion. Som sekulär är det inte intressant att diskutera vad som är renlärigt och inte. ) Då behöver man inte automatiskt tänka på tidigare människor som “så jävla lurade”. Tänkande i religiösa/mytologiska ramverk är gammalt och hårt kodat i oss. Ur en evolutionär logik finns det en anledning till att vi har dessa genvägar för att förstå världen. Det finns något uppfriskande med perspektiv som utgår från hur vi faktiskt verkar vara och inte hur man önskar att vi som art är. Men en förutsättning för att uppskatta boken tror jag är en viss vana att tänka i metaforer och bildspråk.  

flat,1000x1000,075,f.u2

Flow, vanor och fascism 

Nedkokat till några få rader handlar 12 Rules for life om att argumentera för principer att agera efter i det dagliga livet. Utfallet i livet över tid menar Peterson blir bättre om du följer dem än om du inte gör det. Gör du motsatsen till principerna bidrar du till att korrumpera världen och föra den något närmare ett levande helvete. Ljug inte, försök inte fixa världen innan ditt hem är i ordning och klappa katter. Innehållet i reglerna har ett fokus på individen, med en uppmaning att disciplinera sig själv, prioritera familjen och försöka se det goda i världen. Det är budskap som ställer sig motsatt idéerna om total självacceptans, hedonismen som ideal och glorifierandet av aktivisten. Istället talar Peterson om att hans regler syftar till att bygga starka individer och framförallt starka män. Vilket är ordalydelser som skapat ännu mer friktion i möte med stora delar av media. 

I svenska artiklar om boken har jag sett kommentarer om att J. Peterson är fascist. Att hans bok underbygger extremhögern och står mot jämställdhet. Jag tycker det är häpnadsväckande kritik, om man är beredd att ta frågan på allvar. Den globaliserade ekonomin och den poststrukturalistiska ideologiska överbyggnaden i väst är hård mot mängder av unga män. Det är också svaga män med förakt mot samhället och uppgivenhet om världen som är orsak till det mesta civila våldet i världen. Det är helt enkelt loosers som spränger flyktingboenden eller sig själva. Det är inte välförankrade och självsäkra som i första hand reser till Syrien eller skjuter sina klasskamrater.

Peterson argumenterar att är du en förlorare och den förklaring du matas med är att felet är någon annans finns det till slut inte mycket annat att göra än att ta till vapen mot existensen. När jag lyssnat på Petersons råd låter det i grunden väldigt likt litteraturen om idrottspsykologi. Fokusera på vad du kan kontrollera här och nu idag, men ha tydliga mål för framtiden. Är det fascism är jag rädd att Riksidrottsförbundets förlag kanske också borde upp på EXPO:s lista över högerextrem media… 

Avslutande ord:Ta sikte och börja gå

Hade jag fått en krona för varje gång jag sett ett “motivational quote” om att fokusera på vad som betyder något i livet, då hade jag sluppit kolla saldot på kortet så ofta. 12 regler för livet pekar ut en riktning att börja gå för de som har ett behov av att dela sådana bilder. 

För mig resonerar budskapet väl med vad de flesta av nödvändighet lär sig inom kampsporten. Man försöker jobba hårt och man försöker jobba smart. De som lyckas göra båda lyckas bättre maximera sina förutsättningar. (För talang är inte rättvist fördelat här i världen) Till sist respekterar man också sina bröder och systrar som jobbar lika hårt som en själv.  

Jag rekommenderar boken. Den är välskriven och tankeväckande. Även för er som blir skeptiska av att konfronteras med ord som startar ryggmärgsreflexer. Särskilt tycker jag mina vänner som jobbar med ungdomar som själva har problematik åtminstone borde bekanta sig med den. För chansen är stor att de kommit i kontakt med den.  Boken har blivit en internationell bästsäljare, Peterson följs av flera miljoner människor, är en av de största i sin bransch på Youtube och Patreon. Han har sin publiks öra. För att förstå den växande “självhjälpskulturen” organiserad via sociala medier är boken en naturlig plats att börja. 
 

 

Onaturliga miljöer och att inte vara människa

Yuval Harrari kallar i sin bok Sapiens vår tid för en permanent revolution. Vad han menar med det är att om jordbruksrevolutionen och den industriella revolutionen förändrade människans levnadsbetingelser har vi själva genomgått ett flertal sådana tekniska, medicinska och logistiska revolutioner under vår livstid. Eftersom de gått allt snabbare har vi bara inte hunnit se dem verka ut i sin helhet. Vi vet idag att med effektivare solenergi och mer forskningsanslag till medicinens framkant går det på riktigt att skissa upp hur en icke-dödlig självförsörjande rymdorganism kan se ut. Visst att det är långt bort, men det går att rita vägbeskrivningen dit.

Samtidigt som odödlighet är en del av den idag genomförbara mänskliga potentialen brottas de flesta av oss med bra mycket världsligare problem. Självförverkligande om vi har tur, kamp för brödfödan om vi är lite längre ner i pinnhålen på samhällsstegen. Att ”vi” som art har potentialen att på några hundra års sikt avveckla organiskt liv och förpassa den biologiska evolutionen till historieboken lättar knappast våra egna existentiella problem. Innan biologiskt liv är helt avskaffat finns heller ingen större anledning att tro på att så skulle bli fallet.

Vad vi behöver ha i bakhuvudet är ett enkelt påstående om människan. Det är en hypotes som kommer till nytta i alla drömmar om ett naturtillstånd, oavsett om vi ska tillbaka till stenåldern, folkhemmet, bondesamhället eller stammen. Det är ett självklart perspektiv som låter oss titta på stadsplanering, idrottsarrangemang, äktenskap och arbetsliv ur ett klarare ljus. Den enkla sanningen är att människans miljö är människan själv.

Vår sociala miljö är vår levnadsmiljö i mycket större utsträckning än den geografiska fysiska. Vi begränsas inte av öken, tundra, djungel eller ens hav. Som individer begränsas vi och bekräftas vi av den mänskliga kontakten. Landskapet och andra levande varelser böjer vi enkelt efter vår vilja, bara gruppen fungerar. Det är därför våra starkaste belöningssystem är kopplade till det sociala. En av de starkaste av de belöningsmekanismerna är de kopplade till känslan av att vara inkluderat eller utesluten.

Är man inkluderad även om man är långt ner på trappan av en befintlig hierarki är man just det, inne. Man är med i loppet om att klättra i de dominanshierarkier som finns. Vice versa, den som är utesluten sitter i en dålig sits. Att ställas utanför hierarkier och sammanhang kanske för vissa låter som en frihet, att man har potentialen att göra vad man vill. Så är det bara i teorin. Jobbar vi efter vår ”enkla sanning” betyder det att du är en varelse som ställs utanför sin miljö.

Genom stark stat och civilsamhälle har väst organiserat den mänskliga miljön så att istället för familjegrupp är vår miljö kollegor, kärnfamiljen och vännerna. Sociologen Klaus Ottomeyer menade att de olika sociala miljöerna krävde olika människor, därför är du en annan människa beroende på i vilken sfär du rör dig. Det innebär att du måsta fragmentera din personlighet. Att dela upp sin personlighet och samtidigt inte ha något verkligt att bemästra är i Ottomeyers ögon bakgrunden till stor del av den existentiella oro som man ändå får säga präglar vår tid.

No man is an island
Varje man en ö?

Hur blir det då för dem som mer eller mindre ställs utanför dagens miljö? Genom att vi bor i enfamiljshushåll eller helt ensamma är det inte svårt att kopplas bort från allt vad social miljö och tillhörighet heter. Det räcker med att vara arbetslös, sakna nära vänner på orten du bor och bara lite social orolighet så du undviker att söka upp föreningsliv för att du helt plötsligt är som en orangutang nedsläppt i en steril saltöken. Förutom att du har din palantir.

Det kan mycket väl vara så att behovet av tradition och sammanhang gravt har underskattats i vår liberala kultur. För den som inte ser en självklar väg att följa, både moraliskt och praktiskt kan kavalkaden av val man förväntas göra bli övermäktig. Att välja är att smala av och stänga ute aspekter av verkligheten. För att göra det behövs mentala redskap som motiverar de val vi gör, som får besluten vi fattar att kännas rätt. Att i vart fall ha en basnivå av val att förhålla sig till som säkrar din plats i miljön ger en viss grundtrygghet. Försök då välja utan att ha en miljö att utgå från. Om du lämnas till dig själv och du inte svälter eller fryser, vad avgör du vad som är gott? Vad som är rätt? Annat än vad som känns bra för stunden. Kanske kan man säga att den utan en miljö faktiskt är omänsklig till någon grad? Eller att mänsklighet är något som måste upprätthållas och avtar med tiden?

Att vi i någon grad är som djuren har de flesta idag accepterat. Gapet mellan människa och andra levande varelser har bryggats något. I de mycket grymma experiment på apor som gjordes under beteendevetenskapens linda konstaterade man att apungar valde social närhet och svält över isolation i en steril miljö där de hade sina materiella behov tillgodosedda. Räcker det för att tysta debattörer om att vi har det så bra materiellt idag att ingen har rätt att klaga? Kanske behöver gapet krympa ännu något mer innan vi alla är mogna för den slutsatsen.

Samtidigt kan du med din palantir att titta in på dem som får delta, samtidigt har du ett fönster in i allt som är mörkt och som är fel. Härifrån borde det inte vara svårt att se hur litet steget till bitterhet och frustration är. Vi vet från beteendeforskningen att det inte är absolut utan relativ fattigdom som driver känslan av orättvisa. Vi vet också att upplevd orättvisa triggar starkare signaler än empati och att hjälpa till. Vi är helt enkelt hårt kodade att reagera starkt när på upplevelsen att vi blir valda sist eller när någon får något på vår bekostnad. Vad kan trigga de här psykologiska mekanismerna starkare än att stå utanför och titta in på vad som ser ut som ett skamlöst överflöd sida vid sida med något som är väldigt ruttet. (För att tala klarspråk: Hollywood-glamour sida vid sida med våldsbrott, krig och otrygghet) Det bör inte vara förvånande att de som ser detta hänger sig åt någon slags vantolkning av Nietzsches uppställning av Den siste människan gentemot den kommande övermänniskan.

Våra egon rationaliserar och skyddar oss till varje pris. Att i första hand leta felen hos någon annan än sig själv är vårt grundläggande modus, det vet alla med minsta självinsikt. Vi ser världen som vi vill att den ska vara, och vad vi agerar ut i världen är hur vi ser på den. Här är vägen ner till nihilismen tydligt utstakad. För den som står utanför och tittar in med upplevelsen att dörren har slagits igen i ansiktet är slutsatsen att vad som finns där inne är ruttet och dekadent inte långt borta. När jag skriver det här känns det nästan så uppenbart att det blir pinsamt. Men jag tror ändå att det är viktigt, för som samhälle och som medmänniskor beter vi oss som att vi inte vet det här. Efter varje vansinnesdåd som händer står någon medieprofil eller politiker i TV och undrar med cockerspanielögon hur man kan förstå vad som hänt. Att förstå hur någon kan göra något hemskt är inte komplicerat. Men svaret är ibland jobbigt för egot att ta in. Simpelt men inte alltid lätt.

Det gör mig nedslagen att de inte inser att det kunde varit dem, du eller jag. Vi har inte råd att göra samma sak som de ”radikaliserade på internet” att förlägga all ondska utanför oss själva. Jag är övertygad om att potentialen att bli en ”ensam galning”, en ”terrorturist” eller vakt för ett interneringsläger finns i oss alla. Insikten om det är också början för ett recept på medicin.

 

Palantirer och mörkret

När Pippin hittar Saurumans Palantir får han en glimt av mörkret, Sauron griper för en stund tag i hans sinne och visar Mordors makt. Innan honom hade den store trollkarlen Sauruman förletts på samma vis. Palantirerna skapades för att den gamla tidens kungar skulle kunna kommunicera med varandra, men idag besitts en av dem av mörkret. Utan en anmärkningsvärd styrka och beslutsamhet är det omöjligt att oskadd titta in i mörkret. Finns bara minsta lilla svärta i din egen själ riskerar du själv att falla ner 

Pippin kämpar mot den mörke härskarens järnhand men är ändå djupt skakad av vad han sett. Fortsatte han att titta in i det svarta landets masugnar skulle också han vara förlorad. Är det inte lönlöst att kämpa mot mörkret? Är det inte lika bra att det segrar snabbt och definitivt? Steget därifrån att själv ställa sig i ledet och bli en förgörare är inte långt, det hände Sauruman den vise mäktigast i det vita rådet.

Utan Gandalfs vägledning och brödraskapets stöd hade också Pippin gått förlorad. Istället för att ge upp eller bli en medlöpare får han Pippin att vända uppgivenheten mot beslutsamhet.

Ett tydligare metaforiskt budskap är svårt att hitta: Ung naiv man får direkt kommunikationslänk med mörkret, blir modfälld och lockad. Utan vägledning och stark förebild riskerar han i bästa fall hopplöshet, i värsta fall ställa sig sida vid sida med fienden till den fria och vackra världen. Det är en mytologisk berättelse om unga mäns destruktiva potential. De passager i böckerna om Härskarringen som handlar om Pippin, Sauruman och de andra som stirrar in i mörkret har ett stort metaforiskt värde för vår tid idag. För hur många stirrar idag in i sina palantirer utan att ha Gandalf där vid sin sida?

Internetlandskapets struktur är idag designat för att bygga upp en korridor av självförstärkande input, vilket är vad som ligger till grund till ”filterbubblan” en tids kontinuerligt användande av sociala medier blåser upp. Det psykologiska fenomenet med feedbackloopar förstärker de här bubblornas väggar när de krockar med andra bubblor med motstående innehåll. Så har man väl av nyfikenhet gläntat på luckan till mörkret kan det bli svårt att klättra ur när man väl fallit ner.

En palantir som visar dig världens allt elände, lidande och ondska samtidigt som den extrapolerar din egen otillräcklighet är inte lämpligt att sätta i händerna på den som inte är kapabel att hantera vad som visas. Har du redan förbittrats över något som hänt dig kanske du inte ens lockas in steg för steg, du kan då själv handlöst kasta dig ner i mörkret som erbjuds.

De närmaste decenniernas filosofiska utmaningen kommer vara att formulera en ett system av etik, moral och självkännedom för att manövrera de mörkare delarna av mänsklighetens kollektiva vetande. Själv är jag övertygad om att det kommer krävas mer än bättre fritidsgårdar, hårdare tag, ”mer resurser” eller rop om ”närvarandra föräldrar”. Det är materiella, fysiska och viktiga pusselbitar men lämnar fortfarande utrymme för att själsligt driva vind för våg. Idag är det lättare att hitta domedagsprofeternas och nihilisternas (Nihilism=moralfilosofisk inställning att existensen saknar värde i sig) svar på de existentiella frågorna som palantirer väcker.

Att bygga ett bättre Fylke hjälper inte när man sett Mordor, inte om man inte samtidigt får lära sig hur man själv blir en pusselbit i att bekämpa mörkret. Informationsteknologins snabba framsteg har igen öppnat behovet av den praktiska och tillämpbara filosofin.

6800673214_d011a5eb28_b
Rolig, men faktiskt talande bild om vad det är många söker.

Två andningsknep som tar din meditation till nästa nivå

 

Som utlovat ska jag skriva lite om mina erfarenheter kring meditation. Istället för att sammanfatta vad olika typer av meditation är tänkte jag fokusera på detaljer som man inte alltid först tänker på. Varför inte då börja i själva grundpelaren för både meditation och livet självt, andningen.

Andningen är en fantastisk funktion då den styr mycket av funktioner i kroppen och den delas mellan det autonoma nervsystemet och medvetandet. Säkert har du bara av att läsa det här börjat andas medvetet, och det kommer ta en stund innan du överhuvudtaget behöver tänka på andningen igen.

I många olika typer av meditation finns ett stort fokus på att andas, som jag tolkar det finns det flera anledningar till det. Dels kan man genom att manipulera hur du andas styra delar av känslor. Du kan påverka hur ditt medvetande optimeras genom att efterlikna olika andningsmönster. Börjar du hyperventilera kommer du väcka flera av kroppens försvarssystem, och vice versa.

breathe

En annan anledning att använda andningen i meditationen är att du alltid har den med dig. Meditation bygger till stor del på igenkänning och avslappning. Genom att fokusera på något som händer inom dig och som är mer eller mindre samma jämt är det lättare att bygga upp en praktik som är liknande gång för gång.

När det gäller att andas finns det två olika sätt att göra det som är viktigast att lära sig! Alla som någonsin provat yoga, mindfullness eller liknande har säkert blivit uppmanade att fokusera på sin andning. Problemet är att det finns flera sätt att göra det, huvudsakligen uppdelat i två olika sätt.

De två metoderna:

  1. Den medvetna andningen

Första förhållningssättet till andningen är att fokusera på den genom att ta kontroll över den. Väljer du att prova det när du fokuserar på andningen är själva handlingen att andas in och andas ut som är i centrum (plus mellanrummen mellan andetagen) Det finns flera olika tekniker för att göra detta, allt mellan Wim Hofs hyperventilering till timade andetag där du andas in ett visst antal sekunder och andas ut ett annat. Här sorterar vi också eventuella tekniker som går ut på att hålla andan.

Gemensamt har de att genom att aktivt andas kan du förändra sinnesstämningar, antingen genom att andningen påverkar syrsättningsnivån, eller genom att du stänger ute resten av världen genom att alla din koncentration går åt till andetagen. Det blir en liknande effekt som att sitta och läsa eller göra något annat pilligt i lugn och ro.

  1. Uppmärksammande av andningen

Ett annat sätt att förhålla sig till andningen är att bara ställa sig vid sidan av. Genom att försöka uppmärksamma hur andningen känns, vilken rytm den har och dess temperatur kan man vända uppmärksamheten inåt. Här vill man försöka att inte själv ta kontrollen över andningen, utan bara ”vara”. Andning på det här sättet är vanligt förekommande i mindfullness, även att det är svårt. Ofta råkar man ta över andningen, det är normalt att man inte är van att bara observera sin andning eller sina känslor utan att göra en ansats att ta kontroll över dem.

Jag tycker personligen att det är svårare än de medvetna meditationsövningarna, att bara observera det som alltid finns där är ett bra sätt att vända blicken inåt och börja känna efter. Ett varningens finger när man jobbar med den här typen av meditation: förvänta dig inte att bara av att lyssna inåt kommer du bli avslappnad och lugn. Ibland kan man råka hitta en ytlig och stressad andning. Försök då att motstå frestelsen att ta kontroll över den och gå in i den första kategorin. Ska du öva mindfullness gäller det att försöka ta ett åskådarperspektiv till både dina tankar och andning.

Hoppas det kan vara till nytta, nästa gång tänkte jag fortsätta med lite fler andningsdetaljer. 

Fixar verkligen mindfullness allt?

Meditation, ofta i form av mindfullness har blivit senaste årens innefluga för självförbättrande. Ska man tro på de mest fanatiska förespråkarna kan sitta ned och hålla käft en stund om dagen fixa alla psykiska problem du kan tänkas ha. Det finns appar, det finns påminnelsefunktioner i Googles kalender och du ska helst föra en dagbok över din meditation så du kan hålla koll på dina framsteg. Men är det verkligen den quick fix det målas upp att vara?

För egen del har jag sysslat med meditation i någon form så länge jag kan minnas. Jag kan alltså göra anspråk på att ha grottat runt i mitt huvud innan det var coolt. När jag och lillebror tränade karate som små var meditation och fokus återkommande övningar vid träningens slut. Att somna har heller tyckt varit svårt, eftersom sedan barndomen har samma mentala rum att återvända till. Vad som började som en fantasivärld som liten har hängt kvar som ett redskap att stoppa tankeprocessen vid sängdags.

sommarkarate

Under tonåren var jag mer intresserad av andningsmeditation, visualisering och självhypnos. Kraftfulla verktyg som jag verkligen inte bemästrade eller egentligen hade någon större nytta av just då. Det handlade mer om upptäckarlust. Samma nyfikenhet på att resa kan riktas inåt. I en värld där man förväntas hitta sig själv, är det konstigare att inte fler faktiskt letar där självet faktiskt finns.

 

When in doubt, do as Arnold?

I en podcastintervju jag nu lyssnat på mer än en gång talar Arnold Schwarzenegger om sina meditationsvanor. Han berättar om hur han under en period utövade transcendal meditation, en djup form av självhypnos som möjliggör att se sig själv ur nya perspektiv. Men efter en tids regelbundet mediterande upplevde han att effekten han ville ha var permanent så han slutade. Med risk för att låta självgod vill jag påpeka att The Governator inte alls slutade meditera, och att han nog redan var ganska bra på det. I samma intervju och i flera andra har jag hört honom tala om hur han vid träning går in i musklerna. Hur varje repetition upptar hela hans medvetande och väsen. Detta är meditation det med. Att stänga ut världen och tysta rösterna i huvudet genom att bara låta medvetandet befinna sig på ett ställe är en verkligt kraftfull meditation.

arnold-terminator-almostdidnotstar

Senaste åren har det mer eller mindre medvetet varit främst denna typ av meditation jag själv ägnat mig åt. Genom att gå in i varje enskild träningssession kan man förpassa all annan stress till ett mörkt hörn av medvetandet. När jag på grund av en skada i början av året blev tvungen att ta ett uppehåll från träningen försvann också större delen av min meditation.

Kanske behöver det klargöras lite vad jag menar med meditation. Jag tänker på meditation som ett brett koncept, en stor samling av strategier och tekniker för att underhålla hjärnans maskineri. Det kan handla om allt mellan verklighetsflykt genom hobbys som får dig att glömma ”verkligheten” till mer stereotyp meditation med slutna ögon och mantran. Jag är övertygad om att alla någorlunda lyckliga och stabila människor har någon form av meditation för sig. Vare sig de själva inser det eller inte.

Att veta vad man egentligen gör…

När jag nu i årets början oplanerat gick ner från 15-20timmars träning i veckan till ingenting och sedan mer motionärsnivå försvann också en del av underhållet på maskineriet. Sista året har jag jobbat en del med mindfullness, några gånger i veckan både guidat och på egen hand. Men jag har inte riktigt tyckt att det ”gett några resultat”, eftersom jag hade förväntningen att det skulle vara avslappnande och hjälpa mot stress. Ofta kunde vara tvärt om, efter en session mindfullness kunde jag vara mer rastlös än innan och knappt kunna vänta på att få gå till träningen.

När jag nu fortsatte jobba med mindfullness men inte fick gå och träna var resultatet det samma. Kvar efter ”uppmärksamhetsövningarna” var en känsla av stress. För att minska stressen började jag komplettera med stretching och guidad djupmeditation. Men den gnagande känsla av stress försvann aldrig helt, vanligtvis brukade ett tiotal intensiva ronder säck eller brottning ge tillräckligt med mental stillhet för att resten av dagen skulle fungera okej.

Under förra veckan började jag sakta kunna lägga ihop ett par pusselbitar jag missat innan. Vad mindfullness gör är just att genom att stanna upp och uppmärksamma kan man få syn på hur kroppen verkligen känner sig. Det var inte mindfullness som inte funkade eller som gjorde mig stressad. Genom att sitta ned och uppmärksamma blev jag just det, uppmärksam. Felet låg i att jag förväntade mig fel saker, jag förväntade mig att genom att uppmärksamma att kroppen kände fysisk stress kunna bli av med den.

Är man inte medveten om att man måste acceptera vad man hittar och sedan våga utföra den självrannsakan som krävs för att hitta det som måste förändras kan mindfullness till och med vara kontraproduktivt. Det är en enkel form av meditation men samtidigt en av de svåraste. När man är fast i ett momentum av krav och förväntningar på sig själv och andra är det inte alltid man kan förstå vad man hittar när man börjar vända på stenarna.

Några liknelser för att avsluta…

Öva upp sin uppmärksamhet för att förstå vad man ser och sedan medvetet placera den där man vill är inte lätt. Människan är en fantastisk varelse i det att vi har en enorm mental kapacitet som samtidigt har en väldigt ekonomisk autopilot. Genom system av rutiner och tidigare erfarenheter kryssar vi lätt fram genom flera år, kanske genom hela liv. Men för den som i möjligaste mån vill vara delaktig i besluten man tar finns det alltid flera lager av ego, självbild, rutiner, arv och miljö att jobba sig igenom.

Alla behöver meditera, det är jag säker på. Trenden att mindfullness och annan meditation rekommenderas är i grunden positivt. Däremot tror jag det behövs mer ärlig information om vad man faktiskt kan förvänta sig. Man behöver också förstå att det finns flera redskap och övningar med olika syften. Om man liknar meditation eller annan mental träning med fysisk träning blir det lättare att greppa. På samma sätt som att man inte ska välja övningar på gymmet eller i sin idrott på måfå och sedan förvänta sig ett specifikt resultat är det samma sak med meditation. Man måste välja verktyg efter uppgift, annars står vi där igen med hammaren och allt liknar mest en spik.

Syftet med det här ganska långa och kanske ibland snåriga inlägget har varit att ventilera lite tankar och insikter i min egen meditationsresa. Att förpacka tankar i en form så någon annan ska få höra dem brukar vara ett bra sätt att förankra insikter man tidigare mest har känt utan att kunna formulera.

Jag tänkte därför i några inlägg framöver gå igenom lite olika meditationer jag undersökt tidigare och hur jag idag upplever att de kan användas.

Komma igång med det nya året! Det här med miljö och genomförande

Det nya året är snart en vecka gammalt! Men för många är det kanske fortfarande i startgroparna. Trettondagen (idag) brukar räknas som det riktiga slutet på högtiderna. Efter helgen är ursäkterna slut, antingen är det att sätta igång eller att ännu en gång se sig besegrad av nyårslöftena.

För min egen del har den här veckan varit den första på årets träningsschema, ställa tillbaka kosten till en vettig nivå och börja lite uppbyggnad i gymmet. Självklart har jag dragit på mig en liten lätt vintersnuva, men jag försöker hålla mig positiv till den. Det är så lätt att gå ut 110% och sedan bränna ut sig efter ett par veckor. I år blir min satsning på idrott ett steg högre än förut, jag ska inte bara tävla som vanligt utan också iväg på några internationella mästerskap. De som känner mig sedan riktigt länge hade nog inte gissat ”landslagsidrott” på vad jag skulle hålla på med i 25årsåldern.

Hursomhelst är det inte alltid busenkelt att hitta tillbaka in i gamla sunda hjulspår. (ännu svårare är att anlägga en helt ny väg) Ska man lyssna på den gamla låten om tjugondag knut krävs det att granstackaren kastas ut för att få stopp på julen. De drastiska åtgärderna kan faktiskt ge oss några tips om hur man får sina nyårslöften att funka. Jag är inget fan av argument av typen ”ta dig i kragen”. Disciplin är en vana, och vanor skaps steg för steg som svar på den miljö man befinner sig i. Den fria viljan att göra rätt val (följa dieten, gå till gymmet, läsa varje dag etc) kräver självdisciplin och koncentrationsförmåga.

Koncentrationsförmåga och självdisciplin är inte obegränsade resurser, faktum är att ju mer din vardag kräver av din mentala kapacitet desto mindre mental energi finns kvar att använda för att ”välja”. Min kognitionsvetenskap är på lekmannanivå men trust me on this.

Du är en produkt av din miljö…

Vad har det med nyårslöftena att göra? Väldigt mycket visar det sig. Jag utgår från att alla mina vänner har en vardag som mer eller mindre kräver att de använder sin hjärna under dagen. Relationer att underhålla, jobb att sköta och instagram att scrolla. I de här gamla vanorna finns ofta ”fällorna” som är i vägen för de förändringar man tror sig villa göra. Att komma igång med något genom att aktivt tvinga in det som ett val kräver mer koncentrationsförmåga än man tror. Istället för att stånga huvudet blodigt och känna sig misslyckad för att man inte klarar sina ambitioner föreslår jag att man börjar i en annan ände.

(lång parentes incoming: Jag anser att problem kring övervikt och generellt skräpmatsätande är ett samhällsproblem som till sist måste lösas på högre nivå än individnivå. Marknadsföringsstrategier och försäljanas övertag på marknaden är för stort för att det bara ska handla om att alla ska skärpa sig med sin ”fria vilja”. Däremot tror jag man med lite strategi kan förbättra sina egna möjligheter att göra bra val)

OM man godtar att vi är produkter av vår miljö och att vanor är strategier för att klara sig fram i den miljö man är i, då kanske bästa sätt att förändra sina vanor är att långsamt förändra sin miljö? När det gäller kost kan det handla om att se till att inte ha frestelserna tillgängliga mer än nödvändigt. Svårt att gå förbi bake off avdelningen på mataffärer? (Det borde du, det finns en anledning att de ligger tidigt i affären och luktar nybakat…) Försök att inte handla på fastande mage. (Nödlösning: Svep en flaska vatten innan du går in på affären. Inte smutta i dig en tredjedel, svep minst en halvliter i ett drag)

…så börja ändra den

Vill du komma igång med träningen? Försök göra det enkelt och gör det roligt. Brukar känslan vara att du inte har tid? Skaffa en kettlebell eller kolla in något home-workout på youtube. Ställ klotjävlet så du snubblar över det på morgonen, om inte annat påminns du. Vill du börja på ett gym eller kanske kampsportsklubb? Hur får du då in det i din vanliga livsmiljö på enklaste sätt? Det smartaste är nog att välja ett ställe du enkelt passerar i vardagen, inte ett ställe som kräver att du gör en stor beteendeförändring direkt.

Precis hur din miljöförändring ska gå till måste du nog testa dig fram till på egen hand. Men insikten om att det är i miljön man får mest utdelning för insatsen kan förhoppningsvis hjälpa dig bli en del av den lilla minoritet som klarar hålla sina löften mer än tre månader…

2016, ett dåligt år?

Många verkar glada att 2016 är över. På internet anses det generellt som ett rätt kasst snurr runt solen. Kanske är det för att en hel del kändisar (Två av dem skrev jag om här och här ) trillade av pinn och att världens mäktigaste land fick en Kalle Anka-skurk till president? Med allt krig i mellanöstern och de stora flyktingströmmarna är det nog kanske så att världen lätt kan upplevas som en otryggare plats. Jag har lovat mig själv att inte bli för politisk på den här bloggen men kan säga så mycket som att mitt förtroende för politiker har nog aldrig varit lägre. Ett av världens rikaste länder kan så jävla mycket bättre oavsett om det gäller vården eller integration.

Det här ”dåliga” 2016 är i kontrast mot mitt eget år, jag har ärligt talat haft ett av mina bästa någonsin. Framförallt var det i år jag bestämde mig för att börja satsa på att bli bra på det jag tycker om att göra. Att kliva ut ur sin komfortzon och sätta ut vad man kan i ljuset för andra att beskåda är faktiskt inte lätt. En av de viktigaste lärdomarna för mig är att sånt jag kan och förstår i teorin ändå kan vara väldigt svårt att göra i praktiken.

Lärdomarna ligger utanför komfortzonen

I början av året tvingade jag mig att bemästra ”cold calls” det vill säga att själv ta kontakt med personer eller organisationer jag var intresserad att vara verksam med. I det långa loppet kan det varit bland det bästa jag gjort. Det har lett till många nya kontakter och möjligheter. Bland annat att få vara skribent på Fighter Magazine, tidningen som lade grunden för mycket av mitt kampsportsintresse.

I år var också då jag började lära mig mer om kost och träning för prestation, ett ämne jag bara hade ytlig kunskap om tidigare. Självklart långt ifrån fullärd men med min egen kropp som labb har jag lärt mig ofantligt mycket mer. Viktigaste lärdomen här var nog att ordentligt med mat med rätt sammansättning och rätt timing slår pulver och piller 10 av 10. Mycket av lärandet här har egentligen varit att verkligen lära sig läsa rön och studier för vad de är. Grundläggande kunskap om vetenskaplig metodik och källkritik är nog det viktigaste för att kunna navigera fitnessindustrin.

När vi varit inne på prestation kommer vi till själva idrottandet. I år gjorde jag min debut som MMA-utövare. Vilket har satt mig på början av en resa jag ser fram mot med spänning. I matcher mot andra duktiga utövare fattar man att det snabbt blir allvar. Man måste kunna prestera både fysiskt och mentalt. I en inofficiell studiecirkel med markmonstret Jonnie har jag börjat tränga in i idrottspsykologins värld. Något jag verkligen behövt. Efter att ha haft en uppåtgående trend i koncentration och prestation i mina matcher under året påmindes jag i SM-finalen att det finns mycket kvar att jobba på.

Alla de här lärdomarna skulle kunna vara sida efter sida i egna texter, förhoppningsvis lovar jag inte för mycket när jag skriver att jag tänker återkomma till dem

Två tips för att klara nyårslöften.

För att det här inlägget inte bara skulle bli en resumé över vad jag gjort utan ha något praktiskt värde tänkte jag snabbt dela med mig av två saker jag under året verkligen jobbat med för att få in. Metaforen med att bygga huset från grunden är sliten, men rätt rutiner är verkligen en bra grund för att carpa sönder dina diem.

  •  Skaffa en bra morgonrutin! Min är fortfarande lite av en work in progress, men efter att ha sett tillbaka på de dagar jag får mest gjort och mår bäst på är det då jag startat morgonen bra och snabbt kommer igång.

 

  • Det andra har ni garanterat fått höra överallt i år, men det är att på något vis meditera. Jag har jobbat mycket med mindfullness och självscanning och det gör faktiskt skillnad när man gett det lite tid. Särskilt för att kunna slappna av, men också för att kunna se på sig själv från lite mer av ett utanförperspektiv. Väl värt att lägga några minuter på regelbundet.

 

Tack alla som gjort det här till ett lärorikt och fantastiskt år! Tack på förhand till alla som kommer vara del av nästa! Jag kom in i det här året med rivstartande ambitioner men utan särskilt mycket till en plan över hur det skulle göras, med det jag lärt mig kommer 2017 bli  mer strukturerat och ännu bättre än sin föregångare!

fb_img_1463427176569
Bye bye 2016!

(P.S, det här med nyårslöften? Jag har egentligen bara ett inför nästa år, det är att vara duktigare med att skriva dagbok i någon form. När man hela tiden utsätter sig för ny kunskap och lärande har jag märkt att det är det bästa sättet för att få det att stanna kvar i huvudet.)

Packa väskorna! Vi ska norrut!

Just nu är det mycket i livet, på ett bra sätt. Sista veckorna har jag försökt göra mitt bästa att bolla uppsatsskrivande, projektarbete, uppfostra en viljestark hundvalp och inte vara en allt för försummande pojkvän. En sak till har det ju varit som tagit lite tid. Träna inför svenska mästerskapen i MMA. Under året har jag kvalificerat mig till att vara en av de högst rankade amatörfighters i min viktklass och är därmed inbjuden till SM.

dsc_1313
Fejkar ett leende efter att mosat ett vidrigt pass

Vi har haft en riktigt bra termin på klubben och därför är jag inte ensam att göra resan upp till Umeå nu under nästa vecka. Med mig kommer Jonnie och Irman, klubbens stora pojkar. Av förklarliga skäl har inte sista tiden lämnat särskilt mycket utrymme för vad man kan kalla fritid, en bagatell då man får göra vad man älskar större delen av sin vakna tid.

Det känns nästan lite vidskepligt att skriva om kommande fighter och prestationer, även att jag är en så kallad rationalist vill man inte ens riskera att ”jinxa” något. I en snabb cost-benefitkalkyl över läget känns det som en lågriskare att unna sig att vara lite skrockfull. Kan dock säga att jag är jävligt taggad, ser fram mot hela äventyret. Varje dag försöker jag också vara tacksam över att ha så mycket positiva människor runt mig som ger av sin tid och sina erfarenheter.

fb_img_1473612092721
Snart dags igen!

Är lite oklart om jag kommer uppdatera bloggen mer innan, men följ gärna vad jag gör på min instagram. (Länk finns uppe i toppen på bloggen) Med den hårda träningen mer eller mindre färdig är det bara kvar att tänka på vad man stoppar på tallriken och se till att få sin skönhetssömn. På fredag kör vi järnet!

Blog at WordPress.com.

Up ↑